Styrdes upploppen från en lägenhet?

Hovrättens faktaunderlag är en samling sms-meddelanden, uppgifter om mobiltelefontrafik och klockslag. Sedan följer ett resonemang om förmodade uppsåt, politisk inställning och varför så få kände till verksamheten. Till sist kommer en slutsats.

En viktig slutsats som hovrätten drar är att de åtta personerna i en lägenhet i Högsbo "spelade en betydelsefull roll vid upploppens genomförande". Det är främst detta som motiverar påföljden. Påföljdsdelen i domen inleds på följande sätt. "Den slutna gruppen spelade enligt vad som redovisats ovan en viktig roll under de våldsamma upploppen den 14 juni."

Men det är ett smärre mysterium hur hovrätten nått fram till denna slutsats. För den har inget större samband med det som hovrätten tidigare konstaterat beträffande sms-meddelandena eller förmodade uppsåt. Det framgår inte av något som redovisats att verksamheten i infocentralen skulle ha haft "en betydelsefull roll vid upploppens genomförande". Den slutsatsen måste hovrätten ha kommit fram till på något annat sätt.

Det verkar finnas något annat som driver domstolarna i Göteborg. Något som gör att de avkunnar domar som innehåller motsägelser, lösa spekulationer och dåligt underbyggda slutsatser. Jag kan se tre alternativ. Kanske kompletterar de varandra, och säkert finns det även andra möjliga tolkningar.

Det första alternativet är att domstolen anser att det här är ett bra sätt att bekämpa politisk opposition. Då handlar det bara om att döma ut fängelsestraff av lämplig längd till aktivister. Hur fängelsestraffen motiveras är av mindre betydelse, juridiken är alltid tänjbar. Och i nästa instans, hovrätten, kan man alltid sänka några månader om enskilda journalister publicerar ofördelaktiga artiklar.

Det andra alternativet är att svenska domstolar ganska ofta fungerar på det här sättet. Man lyssnar en stund på åklagaren och bestämmer sig sedan för att personen i fråga är narkoman och ska ha fängelse eftersom han eller hon umgås i fel kretsar. Förenklat uttryckt. Men särskilt i fråga om narkotikamål lär beviskraven vara låga, enligt hörsägen. Det godtycke som politiska aktivister nu utsätts för skulle alltså vara något som vanliga kriminella, missbrukare och asylsökande mer eller mindre alltid råkar ut för när det kommer i kontakt med rättvisan.

Det tredje alternativet är att ledamöterna i tings- och hovrätterna bär på en konspirationsteori. Samtliga domar efter Göteborg bygger på att kravallerna skulle ha varit planerade och koordinerade. All förödelse var ett verk av en sammansvetsad kärna av aktivister. Förmodligen leddes de också från en sambandscentral som kunde kontrollera skeendet, i motsats till polisen vars samband bröt ihop på ett tidigt stadium. Denna uppfattning trumpetades ut i media under de allra första dagarna, men har sedan dess givit vika för en annan förståelse av konfliktdynamiken bland de allra flesta som undersökt saken närmare. Men den enkla konspirationsteorin har ännu inte förlorat sitt grepp om domstolarnas ledamöter. När det gäller dem som dömts för anförarskap eller medhjälp till våldsamt upplopp har den varit avgörande i skuldfrågan, och när det gäller dem som dömts för deltagande har denna bakomliggande teori varit viktig för påföljdsfrågan.

Jag kan förstå att många tycker att kravallerna var ett problem. Men frågan är om inte det rättsliga efterspelet måste betraktas som ett större problem. Säg att bara en av de tre tolkningarna stämmer, det är tillräckligt allvarligt. Kan man verkligen ha domstolar som fungerar på det sättet?

I förlängningen handlar det inte bara om en rättsskandal utan också om ett trubbigt sätt att skriva historia. Det som står på spel i Göteborgsprocesserna är tolkningsföreträdet till vad som hände i juni 2001. När domstolarna slår fast att kravallerna var produkten av några våldsbenägna aktivister så är det på samma gång ett försök att skriva historia med maktmedel. Enligt denna rättsväsendets historieskrivning hade kravallerna inte ett dugg med polisens agerande att göra. Det ställs utom varje rimligt tvivel. Lika orimlig är tanken att det finns politiska motsättningar med bilden. Det förtigs att det skulle kunna finnas berättigad kritik av den förda politiken som under vissa omständigheter kan ta sig utlopp i kravaller. Domstolarna har byggt upp ett korthus med stor omsorg. Men vad händer när bubblan spricker?

PS: Såväl domen som Erik Wijks detaljerade analys finns att läsa på Indymedia www.sweden.indymedia.org.

Av Magnus Hörnqvist 10 feb 2002 11:27