Försvara åsiktsmonopolet!

Jag börjar med att förklara vad jag ser som den gemensamma nämnaren hos de sanna elitisterna av idag: Dessa anser ofta att de egna åsikterna alltid är "rätt" och aldrig får ifrågasättas eller kritiseras. Men om - Gud förbjude - detta nu skulle ske väljer elitisten inte att bemöta kritiken med argument. Elitisten nöjer sig rätt och slätt med att utmåla meningsmotståndaren som okunnig, genom att smutskasta denne och tillskriva denne åsikter, värderingar och egenskaper denne inte har. Pöbeln ska veta sin plats, det vill säga samma mentalitet som rådde bland de gamla brukspatronerna, om än i andra sammanhang.

Elitism hittar du överallt. Inom politik, inom näringsliv, inom kultur, inom media, inom sporten, och så vidare.

Jag känner till två former av elitism, befogad respektive obefogad elitism. Den senare formen är den mest förekommande, och den jag har mest emot. Vad skiljer dem åt? I korthet bygger befogad elitism på att man är medveten om var man står, obefogad elitism på motsatsen, att man inte är medveten om var man står. Detta kan behöva utvecklas en aning:

Vad menar jag med befogad elitism? Jo, då menar jag den elitism som förekommer bland individer och grupper som med rätta vet att de är betydligt bättre än genomsnittet på ett visst område. En formel1-förare med 20 års erfarenhet vet att han är en förbannat mycket bättre bilförare än en genomsnittlig 19-åring som tog sitt körkort för ett halvår sedan. En 55-årig civilingenjör med 25 års erfarenhet vet att han är är en bättre ingenjör inom sitt specifika kompetensområde än en nyutexaminerad 25-årig högskoleingenjör med samma yrkesinriktning. Foppa vet att han är en betydligt bättre hockeyspelare än 14-årige kalle som spelar i knatteligan.

Sådan är befogad elitism. Jag ser det som tveksamt att överhuvudtaget kalla det för elitism, eftersom det är ovanligt att de mer erfarna ser ner på de mindre erfarna. De reagerar inte heller som andra elitister ofta gör när någon som inte tillhör eliten ifrågasätter någonting de gör. De väljer att sakligt förklara varför, och nöjer sig sedan med att ha bidragit till skeptikerns bildning/kunnande/erfarenhet på det aktuella området.

Och obefogad elitism då? Ja, med detta menar jag den förmodligen mest utbredda formen av elitism i Sverige. Den bygger helt och hållet på att vissa individer och grupper själva anser sig vara bättre, kunnigare eller mer erfarna på ett visst område. Fisförnäma alltså. Ofta finns det ingen anledning för andra att erkänna deras auktoritet, just därför att de sällan hör hemma i någon "elit". Det är även vanligt att den här sortens elitister inte har någon omfattande erfarenhet på det område till vilkets elit de anser sig tillhöra.

Ana Udovic tog upp just detta i sin ledare häromdagen publicerad 2002-02-06, men jag håller inte med om att det är utmärkande för just vänsterfolket. Även om det enligt min erfarenhet förekommer i väldigt stor omfattning just där, det är sällan jag så ofta hör folk använda uttrycket "pöbeln" som när jag talar med vänsterfolk. Men bara för att elitismen är utbredd inom rödvinsvänstern är det inte ett rent vänsterfenomen. Elitism förekommer som sagt överallt.

Vissa individer har en stark drift att känna att de är förmer än andra, punkt slut. Det yttrar sig olika beroende av deras politiska läggning, yrke, ställning i samhället och intressen. Ibland tar man till halmstrån, exempelvis genom att se sig själv som en autodidakt som är mer bildad, och intellektuell än gemene man. Då kan man - trots brist på erfarenhet, kompetens eller kunnande - känna att man tillhör en elit. Man har kanske inte pluggat så mycket, men å andra sidan har man pluggat precis "rätt" ämnen. Eller så har man kanske inte så mycket yrkeserfarenhet, men man har jobbat med "rätt" saker, och har därför mer kvalitativ än kvantitativ erfarenhet.

Jag tar gärna ett ypperligt exempel på detta: Jag har en bekant som en gång i tiden ansåg sig för intelligent för att gå i gymnasiet. Han valde politiken istället för studier. Och utvecklades till en sann elitist av det senare slaget. Han talar ofta om icke-politiskt folk som den "obildade pöbeln", och tror sig sitta inne med svar på alla frågor. Trots att han inte kan ta något arbete som kräver kvalificerad personal och är förhållandevis obildad. Men han är i absolut världsklass på att återge propaganda och ideologiska floskler. Han "visste" inför EU-omröstningen precis vad ett EU-medlemsskap innebar för Sverige. Nu sitter vi dock med facit i hand och kan fastslå att samtliga argument presenterade av honom var fel. Choklad kallas fortfarande choklad i Sverige. Jag har inte blivit inkallad som soldat i den franska eller engelska armén för något krig på andra sidan jordklotet mot någon suspekt skurkstat. Vår "guldreserv" har inte förts till Bryssel.

Fråga: Är detta en person som passar in i någon elit? Inte som jag ser det. Men elitist är han.

Däremot respekterar jag hans åsikter, vilket är helt rätt i en demokrati där yttrandefrihet råder. Jag respekterar i princip allas åsikter, trots att de ofta inte är samma som mina, PK eller ej. Det enda kriteriet för detta är att det faktiskt rör sig om deras egna åsikter, och inte någonting vi "bör" tycka. Det spelar ingen roll om det är inom politik, det sociala livet, på jobbet eller var som helst. Den som har ryggrad och integritet nog att hålla sig med egna åsikter och stå för dessa förtjänar all respekt. Oavsett åsikterna i sig. Jag skulle respektera en nynazist som öppet säger vad han tycker om invandringen. Jag skulle respektera en gammelkommunist som tycker att vi ska bygga upp ett Sverige efter gammelsovjetisk modell. Däremot respekterar jag inte åsikterna i sig, om jag tycker att de är fel. Men det är inte min sak att rusa omkring med pekpinnen och säga vad andra människor ska tycka! Tyvärr stöter jag ofta på ryggradslösa ja-sägare som inte vågar annat än att hålla sig till det som anses som politiskt korrekt i sammanhanget. Det är inte bra.

Nu kommer vi in på nästa ämne, någonting som jag tror kan vara bra att förklara för vissa andra Sourze-skribenter, till exempel den som i ett inlägg nyligen ägnade ett par A4-sidor åt att tillskriva mig åsikter och värderingar som han vill få andra att tro att jag har. Samt att han påstod att jag just angripit vänsterfolket. Allt detta får stå för honom. Kanske råkade han förväxla min artikel med Ana Udovics ledare? I vilket fall som helst bemöter jag inte sådana påståenden, eftersom jag inte betraktar det som en metod för att debattera, utan enbart en simpel och osofistikerad variant av pajkastning för den som inte kan presentera argument med substans. En metod som ofta används av elitister av den senare sorten.

Men vad innebär begreppet "politiskt korrekt" PK? Det är INTE någonting som förekommer inom just politik. Det är lätt att missförstå uttrycket och utgå ifrån att man avser vad som anses rätt att tycka i politiska sammanhang. "Politiskt korrekt" är rent ja-sägande, att bara hålla med utan att ifrågasätta. Inom näringsliv kallas politiskt korrekta individer för just ja-sägare. De står alltid "på ledningens sida", och de ifrågasätter inga beslut som kommer uppifrån. Slicka uppåt, sparka neråt. I sociala sammanhang heter det att "följa med strömmen" eller "falla för grupptrycket". Man gör som kollektivet vill för att inte riskera att stöta sig med någon. Det bottnar ibland i konflikträdsla. Men jag ska inte ägna mig åt att analysera fenomenets orsak, utan nöjer mig med att gnissla tänder över att det existerar.

Det är vad det innebär att vara politiskt korrekt. Och det är vad "eliten" påbjuder, för att kunna fortsätta att styra och kontrollera "pöbeln". Sammanhanget är oviktigt. Det är i alla fall en av orsakerna till att skolbarn mobbas, eller att det för tyskarna under andra världskriget var helt i sin ordning att gasa ihjäl judar, zigenare, homosexuella och andra icke-övermänniskor.

Dock kan du inte hålla dig med helt egna åsikter i alla sammanhang, utom i just samhället och politiken. Du kan inte tycka vad som helst på din arbetsplats. Då kan du klassas som samarbetsovillig och bli omplacerad eller bli av med jobbet. Du kan inte tycka precis som du vill i ditt sociala liv, då kan du bli utfryst av vänner och bekanta. Däremot har du rätt att tycka och tänka vad du vill i samhället och i politiken. Men just den rätten vill många elitister inskränka, eftersom de anser att endast deras egna åsikter är de rätta. De vill gärna behålla sitt åsiktsmonopol, och har därför svårt för att sakligt bemöta den kritik de får.

Det verkligt tragiska är att se att det finns gott om sådana elitister även här på Sourze. Det är beklämmande att se att det finns människor som är så dumma att de vill värna om åsiktsmonopolet när de själva inte tillhör den grupp som dikterar vad som är rätt eller fel. Jag vill att alla ska kunna stå för sina åsikter, utan att bli utsatta för repressalier från åsiktspolisen. Alla behöver inte hålla med alla, tvärtom är det bättre att vi inte är överens, det är så debatter och diskussioner uppstår. Den som försöker förhindra debatter och diskussioner tillhör demokratins största fiender.

Men missförstå mig rätt. Vi behöver en elit som vägleder oss andra. Men det ska vara en befogad elit bestående av individer som faktiskt är ledande inom sina områden.

Till de obefogade elitister som anser att deras åsikter alltid är de rätta och allt annat är fel har jag följande att säga: Fuck you! Flytta till Kina, Nordkorea eller någon annan diktatur om ni inte kan hantera människor som tänker självständigt och håller sig med egna åsikter, i Sverige råder åsiktsfrihet. Och det, kära elitister, är INTE er förtjänst...

Av Magnus Orest 09 feb 2002 02:10