Vad är maskulinism för dej?

Det pratas om feminism och att män ska tillåtas bejaka det feminina. När hörde vi talas om att en kvinna ska tillåtas att bejaka det maskulina?

Feminister som vill ha högre lön anser jag vara något som bara borde heta jämlikhet, då det gäller behandling av alla, oavsett kön. Män som säjer att dom håller på kvinnans rättigheter kallar sej själva feminister. Om jag håller på mannens rättigheter ska jag ta kalla mej maskulinist?

Vad är det för fel på ordet jämlikhet? Jämlikhet oavsett kön.

Vi är olika individer med olika läggning. Men vad är feminism och maskulinism? Att tillåtas vara feminin trots att man är född till man. Att tillåtas vara maskulin trots att man är född till kvinna. Vad är detta med feminism och maskulinism, vad är det vi ska tillåta oss som måste klassas in efter kön och inte efter individ? Man borde tillåtas att blanda och ta de delar man vill som passar en bäst.

Att vara tillåtna att bejaka individen.

Om det finns en feminism, finns det då också en maskulinism? Ordet maskulinism används väl nästan enbart då det gäller muskler? Ordet feminism har fått med sej både det klassiska feminina då det gäller skönhet och grace och då det gäller jämlik kamp och att inte ha behå.

Jag måste erkänna att jag gör ibland saker som jag inte får göra för att jag är kvinna. Jag tvättar bilen och skruvar lite med den när den är trasig.

Jag står upp och cyklar när jag har bråttom, vaggar den i sidled när jag trampar för att få upp farten, det får inte flickor göra, sa en gång min mormor till mej, det är bara pojkar som cyklar så.

Jag svär ibland, det är sant! Jag kan svära något så otroligt om jag hamrar mej själv på tummen. En gång när jag kastade efter fisk och mitt drag fastnade i botten så svor jag, och min morfar som var med i båten sa att med ett sånt språk så skulle jag aldrig bli gift, vilket jag inte blivit heller.

Min mormor blev upprörd då hon såg mej i jeans och sa att det var synd att ha byxor när man var flicka. Nu häromdagen så hörde jag min sambo prata med en manlig kollega på telefon. Dom diskuterade gräsklippning, min sambo sa att det gör "hon" med hänsyftning på mej, hon klipper gräset en gång i veckan och gärna på fredag då det ser snyggt ut över helgen om man får främmande och sitter ute och grillar.

Jodå, hon gör det frivilligt!

Hans kollega - fick jag höra efteråt - ansåg att det var konstigt att jag som kvinna gjorde det frivilligt men bara att tacka och ta emot då det blev gjort.

Det är alltså ett mans arbete att starta gräsklipparen och klippa gräset. Ok, en del kvinnor kan klippa gräset men dom fyller aldrig upp bensin.

Min före detta granne brukade klippa tills bensinen tog slut och lät gräsklipparen stå där den stannade till hennes man kom hem och fyllde på mera bensin.

Varför pratas det inte om maskulinism? Att tillåtas svära, att kanske till och med få bli arg och hytta med näven? Att få vara praktisk med verktyg, att få bejaka sin maskulinism utan att för den delen anses vara lagd åt något annat håll!

Är maskulinism att inte vilja vara hemma med barnen? Att vilja göra karriär och att tjäna mycket pengar? Att vilja ha sin partner hemma?

Så hur reagerar du som manlig maskulinist när en annan man säjer att han vill jobba deltid för att kunna ha tid för sina hobbies att odla eterneller och för att hinna hem och baka och ha middagen färdig innan hans fru kommer hem?

Ibland vill jag göra saker som i andras ögon är manligt, men för den skull så är jag inte vare sej homosexuell eller har hat emot något kön. Helt vanlig, gör manliga saker ibland, kvinnliga saker ibland, jag är en individ.

Vad jag gör styr inte min sexuella läggning, det är bara en personlighet precis som att vissa tycker om att sticka, andra vill snickra. Jag vill kunna blanda och göra det som jag vill.

Låt os alla bejaka det vi vill göra. För vi är alla individer och det är just det som är tjusningen.
Låt oss bejaka rätten till att ha en individualitet utan att kritisera andras val.

Vill vara hemma med mina barn, vill amma länge, men vill ändock snickra, fiska och meka, trots detta så tycker jag om att sminka mej och klä upp mej i klänning, jag uppskattar att min sambo öppnar bildörren på min sida först, jag går upp och gör hans frukost på morgnarna, inte för att han är man utan för att jag är mera morgonpigg och jag gör detta för att jag älskar honom. Han å sin sida älskar att shoppa mat och lagar gärna en god middag och tar hand om disken, vilket gör att jag älskar honom ännu mera!

En dag när jag hade kört flera tvättmaskiner så bar vi gemensamt ut den tunga blöta tvätten och han stannade och hjälpte mej att hänga upp tvätten. När vi står där med de stora våta lakanen emellan oss så säjer jag:
- Do you realise that this is the first time I do s-u-c-h a thing with a man!?

Jag anspelar med rösten som om det var något annat vi gjorde... Han skrattar och säjer att han trodde att svenska män var jämlika. Jag talar om att det nog inte har med ursprung att göra utan mera uppfostran.

Kvinnor och män, bejaka er individualism, men glöm för den del inte att hjälpa varandra med arbetsuppgifter som man kan behöva vara två om!

Jämlikt samarbete är viktigt, i hela samhället och inte bara i tvåsamheten.

Av Suzanne Ek 04 feb 2002 09:16