Liten svag flicka

Jag önskar att jag kunde vrida klockan tillbaka. Att jag kunde göra allting ogjort. Jag pratar om min tonårstid.
Jag spottade och trampade på mina föräldrar som om de vore sopor. Jag respekterade inte deras regler och jag ljög mig blå som blåbär.

Allt för att jag som 14-åring träffade en kille som var äldre, häftigare, som blev hela min värld. Att en 14-åring inte skulle vara ute hela natten och bli full var för mig absurt. Alla var ju det. Åtminstone en eller två, som jag visste om.

Jag förödmjukade min mamma och pappa genom att ljuga för dem och strunta i deras regler. Jag trodde mina lögner var vattentäta, men det vet väl alla som ljugit för sina föräldrar att de vet mer än vad man tror.

När jag fick valet ingen sa det rakt ut han eller vi, valde jag honom. Ingen ville väl ha föräldrar som var födda på stenåldern. Det jag inte kunde se som var så uppenbart var att nu att han fått som han ville. Han hade drivit mig bort från min familj så han hade mig för sig själv. Nu kunde han utan problem förödmjuka, manipulera och vara elak.

Jag vill inte säga att jag blivit fysiskt misshandlad, men det förekom ihop med psykisk misshandel, som hände desto oftare. Ingen hade jag som jag kunde prata med. Jag hade svikit de som älskade mig och jag var utan vänner. Vad jag inte förstod var att mina föräldrar aldrig skulle överge mig, de skulle alltid finnas där.

Jag hade lämnat mitt eget liv för att leva hans liv, så vem jag var som person det visste jag inte. Som tonåring är det svårt att veta vad man har för identitet och man är osäker på sig själv. Jag byggde upp min identitet av vad han sa till mig. Jag fick ofta höra: Du är en liten slampa och den enda som vill ha dig är jag för jag gillar slampor!!

Okej, jag var alltså en slampa, och hur skulle jag då bete mig i sängen? Där jag blev jag tvingad att utföra olika saker som gav mig en ganksa vriden syn på sex.

Ständiga hot om slag och förnedrande kommentarer gjorde att jag blev livrädd att han skulle lämna mig, för då skulle jag bli helt ensam. Det var ju ingen annan än han som ville ha mig. Ingen annan skulle någonsin älska en slampa som jag - förutom han!!

Anledningen till att jag vill berätta det här är för att jag vet att många unga tjejer blir behandlade på det här sättet. De lever i rädsla att bli utfrysta och oälskade och tillåter därför denna misshandel.

Jag vill säga, ni kommer att bli älskade, ni är inga slampor, och ni förtjänar bättre. Jag kämpar fortfarande med mitt dåliga självförtroende och med mina skuldkänslor för alla som jag har sårat och jag måste hela tiden bevisa för mig själv att jag är någon. Än kan jag inte skriva in i minsta detalj vad han gjorde mot mig och med mig.

Men detta känns som en bra början.

Av Lina Torstensson 04 feb 2002 14:03