USA låter hämndbegäret styra

Den 11 september höll Bush tal inför nationen. Mindre än ett år in i presidentposten stod han inför sin största utmaning hittills: att servera ett styrkande tal åt en nation drabbad av en fruktansvärd tragedi.

I ett land starkt präglat av nationalism visste han vad som behövde sägas. Han serverade det amerikanska folket precis vad det behövde höra, att de levde i godhetens nation, och inte nog med det - att de hade blivit attackerade för att USA var den starkaste kämpen i världen för rättvisa.

Efter det fortsatte han på samma spår. Jag tänker inte sammanfatta denna kommentar, den är så bra att ni måste höra den själva: ". Our military action is also designed to . drive them out and bring them to justice. At the same time, the oppressed people of Afghanistan will know the generosity of America and our allies. As we strike military targets, well also drop food, medicine and supplies to the starving and suffering men and women and children of Afghanistan."

Resten av Amerika valde att fortsätta på samma spår, att kalla sig själva godhetens folk, och en nation fylld av rättvisa. Men medan flaggorna viftades och Gud sades välsigna USA glömde man tydligen bort mörka fläckar i USA:s egen historia och utrikespolitik, liksom de brister i det amerikanska samhället idag. Läs: rasism-dödsstraff, rasism-polisvåld, bristen på mentalsjukhus-hemlösa, Vietnam, Gulfkriget, Chile-Pinochet, El Salvador, Panama, Argentina, Guatemala, CIA-Iran.

Missförstå mig inte helt och hållet. Även USA har sina goda sidor. Det finns bra möjligheter i USA för den som vill lyckas, och i jämförelse många andra länder finns en otrolig press- och yttrandefrihet. Men det faktum att det råder en uppfattning i USA i alla fall om man presidenten och amerikanska medier representerar amerikanska åsikter, att USA är någon sorts symbol för världens godhet och rättvisa är inte bara patetiskt utan även ironiskt med tanke på reaktionerna efter den 11e september.

För i "världens godaste nation" ropades det plötsligt på hämnd, krig och blod.

Regeringen uttalade givetvis inga sådana motiv, men det var jag studerar och lever i USA vanliga människors åsikter. Man ville se krig och blod. Man ville se människorna som planerat denna attack straffade, plågade, dödade. Naturliga önskningar hos någon som drabbats av en tragedi, och ett mänskligt och vanligt argument för till exempel dödsstraff "om jag såg min familj dödas skulle jag vilja se mördaren avrättas".

Men hämndbegär får aldrig avgöra någons straff. Hämnd får aldrig förtäckas i ord som rättvisa och får aldrig användas som motiv för militära aktioner. När USA:s regering låter dessa önskningar styra blir det farligt. Då krävs nämligen hastiga, snabba åtgärder, innan hämndbegäret bleknar och ersätts av besvikelse inför en regering som utåt stått handlingsförlamad.

Men vad händer om man aldrig kan, i detalj, få reda på vilka som planerat 11 september och hitta dessa människor? Vad händer om nyckelpersoner som bin Laden och inte minst kaparna själva, är döda eller har gått under jord? Vad händer om man aldrig får tag på bin Laden? Om man aldrig med konkreta bevis kan bevisa att han är skyldig?
Någon måste drabbas. Blod måste synas.

När så kallade "unlawful combats" förs till militärbasen i Kuba är det inte fråga om rättvisa, inte heller att skydda mot framtida angrepp. Istället är det en tydlig bild utåt att här har minsann skett resultat, någonting fick vi ut av kriget översättning: ni har fått er hämnd!.

Viktiga frågor har visserligen börjat ställas som om man verkligen kan behandla människor, även om de är skyldiga, på det här sättet, och hur USA lyckades trassla ur sig Genevekonventionen genom att svänga sig med underliga uttryck. Påminner lite om hur Bill Clinton försökte ta sig ur anklagelser om otrohet genom att vägra kalla oralsex för sex... Även inom USA:s regering har protester börjat höras. Men vem ställer de andra frågorna: Vad har dessa människor egentligen gjort? Vad har man för bevis att de varit med i Al-Qaida? De som blev fängslade för att de var talibaner, har de planerat några terrordåd? Är det några ledare som fasttagits eller bara folk som stridit på talibanernas sida?

Kritik mot fångarnas behandling höjs även i USA. Men dessa kritiska röster kommer aldrig överrösta de människor, inte minst i media, som hejar på Bush och krig vad som än händer. Hos många människor, även utanför USA, finns någonstans i bakhuvudet en lugnande tanke om att något har hänt. Resultat har visats. Människor har straffats.
Men i den egentliga kampen mot terrorism, vad har egentligen hänt?

I november sa president Bush att de lagliga principer och regler för bevis som gäller i USA kommer inte gälla för ickeamerikanare som anklagas för terrorism. Istället kommer dessa människor dömas i så kallade militärrättegångar där det räcker med att två tredjedelar röstar skyldig, istället för hela juryn och där alla sorters bevis, även vittnesmål som fåtts under tortyr, kan användas. För att dra personer inom denna domstol räcker att presidenten tror att någon har varit inblandad i, eller planerar terrordåd.
Redan nu sitter mängder icke-amerikanska medborgare i fängelse för "terrorism". Deras namn och skälen till deras fängsling hålls hemligt.

I Sverige har vi också sett av denna desperata attityd att något måste göras då svenska medborgare fått sina tillgångar frysta utan att någon förklarat vad de är skyldiga till och vad det finns för bevis.

Att Afghanistan bombades må ha varit nödvändigt även om mitt hjärta alltid kommer anse att det är fel när oskyldiga drabbas. En supermakt som USA kan inte stå handfallen efter en attack som den 11 september, något måste göras för framtida säkerhet, likaså för att visa att man inte kommer undan ostraffat om man anfaller USA, sådant begriper jag.

Långsam infiltrering i terroristceller runt om i världen, och en spaning i Afghanistan som letar reda på de skyldiga och bara dem, låter vettigare i min skalle än att fälla bomber, men jag vet inte tillräckligt om hur sådana saker fungerar för att kunna uttala mig. Däremot kan vem som helst dra slutsatsen att situationen hade kunnat skötas snyggare. För om målet med detta "krig mot terrorism" var att förhindra framtida dåd och dra de skyldiga inför rätta, borde det vara extra viktigt att rätt personer straffas. Jag undrar om det har hänt hittills.

Källor
George W Bush tal den 11 september
George W Bush tal den 7 oktober
LA Weekly Nov 30-Dec 6 Assault on America II

Av Camilla Andersson 31 jan 2002 15:52