Kubricks normala människor

Alex i "A Clockwork Orange" lever avskild från samhället. Han är helt frigjord från såväl lag som moral. Alex är den sortens människa en och annan innerst inne skulle vilja vara. Obunden av omgivningens uppföranderegler, ständigt på jakt efter nya upplevelser, är han på sätt och vis en man utan ångest. Han skrattar och sjunger genom våldsdanserna. Han har ingen plats i samhället, han är överallt och ingenstans.

Paret i "Eyes Wide Shut" kan inte kommunicera. De är avskilda från varandra. De är ständigt misstänksamma och bär ensamma på sina mörka tankar. Svartsjukan tär på dem hela tiden och utgör ett konstant hot. Precis som i "A Clockwork Orange" finns det även här människor, i den otäckaste sekten genom filmhistorien, som vill frigöras från lag och moral.

I början på "Artificial Intelligence" märks arvet från Kubrick tydligt, innan Stephen Spielbergs opersonliga regi förvandlar den mittersta delen till ett sedvanligt äventyr. För mycket tillgivenhet, för mycket skratt och kärlek blir obehagligt för föräldrarna. Människan, i detta fallet konstgjord, visar sina känslor på ett sätt som är alltför obundet av omgivningens uppföranderegler. Han lämnas slutligen ensam ute i skogen för att klara sig på egen hand.

Dr Strangelove lever helt och hållet i sin egen värld med sina drömmar om undergången. Doktorn är helt avskild från samhället.

Liknande mönster finns i alla filmerna, enligt mig. Alla huvudpersoner är på sätt och vis egoister, avskilda från samhället och oförmögna att kommunicera med andra. Den mörka människosynen till trots, tror jag inte att Kubrick var en pessimist eller fascist. Som många andra ansåg han kanske att mänskligheten brottas med många problem. Det var enligt mig inte psykopati Kubrick intresserade sig gör, utan snarare normaliteten och dess gränser.

Till exempel skrämmer alla "normala" filmer, med allt förskönande av brutalt våld och sex, kanske vid en närmare fundering egentligen mer än Kubricks "psykotiska" filmer. Kubrick förhärligade aldrig på dagens Hollywood-apatiska sätt och det är kanske därför han uppfattas som pessimist.

Den ofta artificiella fasad av lagar, moral och uppföranderegler som byggts upp är kanske bräcklig. Den enkla uppdelning som överallt görs mellan normalt och psykotiskt existerar kanske egentligen inte. Kubrick gjorde gränsen suddig och däri låg hans geni enligt mig. Alex i "A Clockwork Orange" är mot slutet av filmen i egentlig mening ingen god människa eftersom han inte gjort något val själv. På samma sätt är alla de fördömande människor som i sina bekväma liv aldrig varit i en valsituation själva knappast några goda människor. Psykopaten gömmer sig i den normala människan. Hos en del förblir den gömd och hos andra, som kanske utsätts för något "ovanligt", kommer den fram och väcker både äckel och fascination.

Det enda sättet att väcka empati och på sikt lösa problemen var för Kubrick att berätta om dem, med vidöppna ögon som inte blundar för det värsta, på den stora, vita, obefläckade duken.

Av Henrik Hermansson 29 jan 2002 10:17