Lättjans café

Café Ormus
----------

Det var vinter, det var ruggigt, det var kallt
På cafét värmde vi våra själar med skummande malt
Vi var meningslöshetens profeter, apatins atleter
Bland försupna defaitister, briljanta nihilister
Spränglärda tiggare och cyniska överliggare
Styrda av ett moraliskt diktat - "ge fan i allt"

Skygga för att jobba, samlade vi akademiska poäng
Inväntade den ljusnande framtid, nerbäddad i en säng
Vi knäppte på vår lyra som mist varenda sträng
Vi stoppade huvudet i sanden, högg av alla banden
Världen stod i lågor, men vi hade nog av våra plågor
Och grillade lite varmkorv över elden

Genom glaset på caféets sönderspruckna fönster
Betraktade vi världen och skönjde allt ett mönster
Människor i paraplyer, på väg mot mål och mening
Till och från och hit och dit - gudnåde all försening
De bar skygglappar de köpt till ett realiserat pris
För se, det var högsta modet - i Milano såväl som Paris

Timmar gick, dar förflöt och snart så var det vår
Vi läste obskyra poeter, likt ogenomträngliga snår
Drack vino tinto, diskuterade Sartre och Camus
Genom fönstret samma människor - man kunde nästan spy
Världen var galen, förryckt - hade förlorat all sans
Och vi stred mot väderkvarnar med en rökring som lans

Av Jonas 27 jan 2002 17:33