Fadimes fars förlorade heder

Dagen som skulle bli hennes sista i livet; den 22 januari 2002. Och framför mig växer bilden av en stark och modig kvinna. Hennes frihet var dock av det dyrköpta slaget. Ty fadern tog sig rätten att släcka hennes liv. Hon kallades hora och sköts till döds av sin far. Hur kan vi förstå, än mindre förlåta? En far som skäms och talar om heder och med en kula utplånar sin dotters liv. För att lindra sin skam och förlorade heder. Men i handlingen finns inget hedervärt att hämta. För var är hans heder idag?

Upprörda och sorgsna ser vi det hända. Och förtvivlat undrar hur det fick ske igen? Räckte det inte med Pela 1999? Hedersmordet som väckte liv i svensk debatt. Och det visade sig då att kvinnosynen länge varit integrationspolitikens Akilleshäl. Med överdriven känslighet talades det omkring och bredvid. Med strategiska Sverigedemokrater i bakhuvudet segrade flatheten i debatten. Och i folkhemmet försökte svenskarna greppa kurders och syrianers syn på kvinnor. Tills de vassa invandrarkvinnorna tog klivet in i debatten och synliggjorde de nyanser som fanns.

De makthavande måste integrera invånarna i betongförortens Botkyrka med villaeldoradot Täby. Annars kan vi lika gärna sätta oss ner och invänta nästa. Mord alltså.

Av Sara Magnusson 27 jan 2002 17:50