Klart grabbarna skall hedersmörda

Sedan en tid tillbaka pågår en granskning av och ett drev efter arabstater och muslimer. Detta har uppstått efter en rad uppmärksammade fall av förtryck och kvinnomisshandel.

Redan tidigt på nittiotalet så uttalade sig en riksdags-kvinna från Ny Demokrati om "muslimska hedersmord". Expressen har uppmärksammat ett par fall av hedersmord, TV3 sänder ofta "Inte utan min dotter". De missar sällan ett övergrepp av en muslim och torgförde sin egen Baren-stjärna Merals talan när hon blev utsatt för hat och hot efter att ha beträtt moskén på Söder i felaktig mundering.

I min inbox på e-mailen anländer protestlistor där vi - dom moraliska praktlotsarna i väst - skall ställa oss upp, skriva under och peka pinne mot de som begår mord eller andra övertramp mot kvinnor.

För två veckor sedan uppenbarade sig det så kallade manliga skräcknätverket i Norrköping och började grovt förolämpa Iranska Kvinnoföreningen. Flygblad delades ut och någon nysvensk grammatikbegåvning hade skrivit "En del av dessa horor som har män och familjer är också prostituerade".

Just Expressen har varit riktigt i stöten på att fokusera på kvinnor som hedermördats i Allahs namn och från den 8 mars förra året kan man läsa "Jasmine Abdallah blev offer för en järnhård, grym tradition som reglerar kvinnans ställning över hela den muslimska världen." I det tempot har det rullat på.

Att försvara kvinnliga rättigheter ser jag som en självklarhet. Skulle fler män göra det skulle år av kvinnotid besparas. Det ligger en jättepoäng i att det är vi män som måste säga ifrån. Inte bara visa var skåpet ska stå utan att snickra det också.

I ett samhälle där arbetsbörda, risktagande, presterande och stress alltmer bombarderar individen så får detta till följd att vi blir mer individcentrerade. I svallvågorna av den sociala tröttheten detta medför så är det lätt för personer att bli likgiltiga. Likgiltigheten upphöjs lätt till livsprincip. Så en kommentarer som denna artikels rubrik - som jag hörde på ett fik nyligen - får inte passera ostört. Det får inte ske.

En del kvinnliga debattörer har dock envetet drivit en hård linje i frågan och ger gärna religionen en kopplig. Skulle man - vilket jag avskyr - generalisera det hela så låter en summering ungefär så här: "Det har alltid funnits ett behov av att förtrycka kvinnor, förr brändes starka kvinnor på bål och kallades häxor av präster. I dag slår muslimska män sina fruar om dom inte lyder."

Låt oss ta en titt på vad hedersmord är. Hedersmord förekommer på katolska Malta, Sicilien och Korsika. Det har förkommit på platser i Asien. Det förekommer i det kristna Kurdistan eller det muslimska Kurdistan. Hela ritualen som drivs av förgiftad manlig stolthet verkar sammanfalla med områden där organiserad brottslighet ersätter statens våldsmonopol och där ord som "heder" och "ära" är laddade till kodexnivå. Ju mer frånvaro av stat, struktur och dess västliga ordnüng, desto mer är det bäddat för detta fenomen.

I Afghanistan där såren efter Sovjets våldtäktsförsök ännu inte läkts och där infrastruktur och statlig inblandning är svag tycks kvinnan inte stå högt i kurs. En nyligen återvänd intellektuell vän till mig som arbetat som engelska lärare i Afghanistan har berättat en del förfärliga historier. Men kopplingen till religion behöver för på grund av detta dock inte vara glasklar.

I den kritik mot muslimers hantering av kvinnor som levererats tycks det underförstått mena att de i grund och botten är elaka, primitiva barbarer. Att dom obesvärat kan avrätta en dotter utan att svettas. Att alla är fanatiker. Det är inte så.

Kurdiska riksförbundet har blivit nedringda av TV, radio och tidningar i samband med rättegången mot de två män från det irakiska Kurdistan som avrättat en dotter i familjen för att hon försökt styra sin egen sexualitet. Trots att kurdiska riksförbundet gång på gång deklarerat sitt totala avståndstagande och förklarat att: "Även största majoriteten av kurder som bor i Sverige har i olika sammanhang fördömt detta dåd", så blir inte bilden mer nyanserad. Det var inte förrän jag rotade rätt på deras hemsida som man kunde läsa denna organisations inställning till hedersmord.

Det är som Anja Hallquist mycket riktigt påpekar i sin Sourze-artikel att "Muslimer ses som en enda massa" i massmedia.

Det blir lätt att se att massan gör detta snarare än enskilda individer. Tror vi på allvar att det saknas mångfald i länder där Islam råder?

Religion eller inte. Iraks lagstiftning är inte ljusår från vår. Irak ville slopa strafflindring i samband med hedersmord, men Saddams maktövertagande slog denna plan i spillror. Men det är inte på lagar vi skall falla tillbaka på. Det är i våra hjärtan som vi män måste känna den villkorslösa kärleken till kvinnan. Vi i väst har påbörjat en vandring bort från kärleken. Vi vill ta en genväg så vi kan komma åt dess frukter. Frukter som sex, respekt, värme, uppmärksamhet och förnuft.

Vi vill ha dessa utan att våga älska och i takt med att det visuella mediasamhället bombar oss män med bilder som är laddade med sex så är det inte konstigt att sex håller på att väva samman med våld och kontroll. Tycker du jag är ute på arton famnar? Under 70-talet hette det: "I am going to kill you" i filmerna medan porrfilmerna innehöll en man och en kvinna som gärna knullade på en äng till fin musik och softat filter. Numera innehåller våldet och dominansen mer sex: Marcellus i Pulp Fiction fick den i tvåan, och så vidare.

Under samma period denna trend blev synlig så blev porrfilmerna allt mer våldsamma och de fridfulla knullen började gå i samma takt och ha samma hatiska dialog som i ett regelrätt handgemäng. Du kan fnysa och prata om blommor i håret och flum men det är faktiskt med kärleken som positiv kraft som vi får en väg ut från det mörka. Bort från impulsen att dominera och förnedra kvinnan. Kärleken är en bra väg och den behöver bejakas av mer män. Skall kärlekens offentliga språkrör begränsas till Gardell, Di Leva och Depak Chopra?

Lagar eller inte. Kärlek eller inte. Någonstans behöver vi män - vi kan börja med här i Sverige - sätta ned foten och tala om att så där håller man djävlarimig inte på och är du så satans vidrig att du misshandlar eller dödar någon i din familj så åker du in på kåken. Tjejer kramar man. Inte slår.

... and you know that. So dont even try.

************
Länk: expressen.se
Länk: kurdiskarf.org

Av Stefan Holmqvist - SHQ 24 jan 2002 13:52