Afghanska klanhövdingar i negligé?

Har han månne värvats av Al-Quaida och förts till Tora-Boras astma-alstrande grottsystem? Han gör ju inget väsen av sig och det var ett bra tag sedan han skrev. Man skulle nästan kunna tro att han har upphört att existera. Aha, han måste alltså ha blivit Folkpartist! Men hej vad du bedrar dig. Kanske sitter han instängd i sitt dammiga vindkyffe med uråldriga luntor, förkovrar sig i arameiska samtidigt som han ivrigt studerar de religiösa urkunderna på hebreiska? Inget skulle kunna vara mindre med sanningen överensstämmande. Tyvärr. Aha - sitter han måhända inne med en politisk skandal av Watergate-format, där prinsessan Madeleine, Usama bin-Laden, Jan Guillou och Tomas Bodtröm spelar huvudrollerna staterade av en burk klöver-vaselin? Är det så att han bara väntar på att bomben ska brisera för att kunna sola sig i den journalistiska glansen, vinna Stora Journalistpriset på förmiddagen och kamma hem Pulitzer på eftermiddagen? Även här måste jag svara nekande. Nu gick det alltså upp ett ljus! Arbetar jag inte, i all anspråkslöshet, med ett episkt romanbygge som kommer att få Homeros, Dante och Shakespeare att framstå som kioskförfattare av Harlequin-klass? Niet, nej, no, nein, non. Hmm - en hård nöt att knäcka, inte sant? Men se! Du har minsann löst Sfinxens gåta. Fredsmäklare? Jag har alltså flugit kors och tvärs runt jorden som en skottspole. Polaroidbilderna talar sitt tydliga språk - Sharon och Arafat i en riktig björnkram och med två glas tequila i händerna! Klanhövdingarna i Afghanistan iförda negligéer, dansande långdans tillsammans! IRA:s Gerry Adams och protestanternas ledare som glatt leende drar religiösa one-liners för varandra. Förbered dig på en besvikelse, ty även här skakar jag moloken på huvudet.

Svaret är as if you didnt know att jag inte har gjort någonting mer än att gå på mina föreläsningar, flanerat runt, suttit på caféer och krogar med mina dekadenta råttor till kompisar. Kort sagt. Inte bara dödat tiden - massakrerat den så att det står härliga till.

Latat mig, maskat, vegeterat, skrotat - Ja, kärt barn har många namn.

Ska sanningen fram naturligtvis inte självklart så har jag i alla fall skrivit en, om jag nu inte helt misstagit mig, enkel tenta i fonetik och diskuterat livets väsentligheter både spik nykter och lite mer...shall we say...salongsberusad. Detta till trots, faktum kvarstår.

På Fritiof Nilsson Piratens gravsten lär det stå följande: "Här under är askan av en man som hade vanan att skjuta allt till morgondagen. Dock bättrades han på sitt yttersta och dog verkligen den 31 januari 1972." Tyvärr är jag nog alltför lat för att ens orka dra min sista suck.

I det forna Sovjetunionen förpassades den arbetsskygge till Krim. Idag får vi CSN-bidrag. Sedan får Amnesty snacka bäst fan de vill om humanitära framsteg.

Det var allt. Lev väl. Vegeterandet är förvisso en skön konst läs exempelvis om Fabian Kroull i Klas Östergrens Fattiga riddare och stora svenskar men någon gång kan det vara skönt att faktiskt uträtta något. Tro mig.

Vi ses snart.

Av Jonas 23 jan 2002 10:01