Kan ett mordförsök försvaras?

Hon Maria hade, som skvallret berättade, legat med många gifta män och förstört deras äktenskap. Detta var något som samhällets folk inte kunde glömma. Maria var ett hatobjekt. Hon hade tre barn. Gud vet vilka fäderna var.

Den äldste pojken hade hamnat snett i livet, bland annat suttit i fängelse. Hennes yngre son, Anders, var också på väg att komma in på fel bana vid 18 års ålder.

Denna händelse tilldrar sej år 1973 i ett litet insnöat norrländskt samhälle.

Det lilla konditoriet, där jag arbetar, är samlingsplats för ungdomarna. Där sitter de, skvallrar om förra helgens ligg, planerar kvällens aktiviteter och ligg. Spelar de aktuella låtarna på jukeboxen, pratar om vilka som är bra i sängen och vem som är ihop med vem.

Denna kväll är det lugnt. Ett litet gäng sitter inne i fiket, de verkar lite upprörda. När jag kommer ut i serveringsköket, ser jag Anders i lunchrummet. Han håller händerna bakom ryggen. "Vad gör du där och vad har du tagit? frågar jag. "Ingenting", får jag till svar. "Plocka genast fram det du har!" nu börjar irrititationen göra sej påmind. Han plockar fram en kniv. När jag undrar vad han ska ha den till, säger han att han ska mörda en. Han är väldigt upprörd, verkar ganska vild i ögonen. Nu blir jag riktigt arg och säger: "Här ska ingen mördas, dumheter, lämna ifrån dej kniven." Han lämnar kniven och lommar iväg.

Jag förstår inte riktigt allvaret i detta. Vi går till folkparken på kvällen för att dansa. Det hörs som ett sorl bland folket senare på kvällen. Anders har stuckit kniven i sin mamma och missade hjärta bara några millimeter. Tillståndet är kritiskt för henne. Maria överlever, men får stanna ganska länge på lasarettet.

Det är nu som hatet mot denna kvinna kommer i dagen, både från gammal och ung. Jo, Maria har varit för överbeskyddadande mot sin son. Visst, ju fler som pratar, desto värre blir hon. Många tycker att Anders gjorde rätt som stack kniven i sin mor. Helt förståeligt, tycker en hel del. Hans avsikt var att mörda sin mor, men kniven hamnade fel. Jag förstår hennes rädsla över sonen, hennes rädsla att han också skulle förstöra sitt liv. Folks reaktion förstår jag inte. Är det försvarbart, kan vi försvara de som dödar andra? Ska vi då mörda de som är dumma mot oss, de som är besvärliga mot oss?

En affärsman i samhället tog sej an pojken, gav honom arbete i sin mack. Anders slapp sitta i fängelse. Jag vet, att han mådde fruktansvärt dåligt. Han flyttade söderut och började så småningom knarka.

Det är väldigt länge sedan jag hörde något om Anders.
Undrar hur han har det, om han lever? Anders hade många goda sidor, kunde uppträda väldigt belevat.

Tro inte, att jag har något agg mot pojken. Jag har alltid känt för honom och förstår att hela livet blivit fel.

Av Vivi-Ann Bryggman 20 jan 2002 12:03