Småfniss i skolan

I tidningen Arbetet fanns en bild av gossar och flickor uppställda framför en skolbyggnad. Texten talade om att det var första skoldagen och barnen väntade på att deras entré i "Vetandets Värld" skulle ske i sällskap med fröken Krook - deras lärarinna de kommande åren.

Första dagen - Första timmen skulle alla klasskamrater upplysas om att jag bara hörde på ett öra och skulle därför sitta längst fram. Helt rätt men onödigt att högt tala om detta. Nästa var att alla barn skulle resa sig och stå sidan om sin bänk samt omtala alla sina namn. Då det inte kostade extra hos prästen att giva sin avkomma hur många namn som helst gick mina föräldrar en medelväg och jag fick tre: Erik Anton Lennart. Mellannamnet efter morfar.

Första gången fröken frågade mig var svaret nog inte tillräckligt högt - ännu en gång skulle det omtalas. Nu lyssnades det extra noga och då Anton nämndes kom det skratt och fnissande. Detta fortsatte på skolgården och åren därefter. Edvard Persson - vår folkkäre skådespelare, gav sin senaste film titeln "Blyge Anton", vilket inte gjorde saken bättre. Far tröstade mig med att man inte behövde vara en "August" för att heta Anton. Vad han menade har jag aldrig förstått.

I det militära blev det råa gapskratt. Men då var jag luttrad och kunde bemöta mina belackare.

Senare i livet då jag befann mig i Västindien ombord på "Stella Polaris" med huvudsaklig uppgift att passa upp "Dollarmillionärer" blev namnet Lennart problem. Amerikanarna hade bekymmer med uttalet. På den lilla skylt som stod på bordet med uppgift om mitt namn och att jag stod till deras tjänst, skrev jag Anton. Troligen ett omtyckt namn - det lät som musik i mitt öra då de talade till mig.

När det var dags att döpa sonen frågade jag far om han gick med på att ätteläggen skulle få namnet Edvin - efter honom. "Ja om ni stavar det med w." Så blev det. Om man säger Edwin smakar det som en kolakaramell tycker jag.

Varför nu allt detta om namn. I gårdagens "Godmorgon" kom en lista på dagens namn. På tio i topp listan fanns Erik - Anton och Edvin.

Nu skall jag kalla till träff med alla nu levande skolkamrater och exercisvänner.
I dörren skall de hälsas av en toastmaster med en en namnbricka och på denna skall stå. Eric Anton.

Ha det.

Av Lennart Ekman 19 jan 2002 13:53