Ett socialdemokratiskt trauma

Jag ska ge några exempel:

*Ordet entreprenör
Infördes överallt i skolgången, och på universitet, men efter dot-com-boomen! Och självklart, efter min skolgång...
entreprenör - ett farligt ord i 70-talets Sverige. Det innebär ju att ta egna initiativ! Och hur skulle det då gå för Bolsjevikerna, förlåt socialdemokratin i Sverige.

*Lika skolgång för alla
Efter några år på Montessoriförskola, där jag började när jag var tre, var det dags att äntra den socialdemokratiska jämlika skolan. Först någon gång på mellanstadiet började jag egentligen att lära mig något nytt. Lågstadiet - passiv väntan på nästa steg...
En undrande 7-åring. Ska det vara så här? Ska man inte lära sig något i skolan?

Maken till passiviserande skola har jag svårt att tänka mig. Håll dig till mittfåran, stick inte ut, och framförallt. Prestera inte. Det är fult, och ska tyckas illa om av de andra.

Tänk om någon i den socialdemokratiska skolan hade uppmuntrat eleverna. Vad hade då kunnat hända? En annan kultur? Barn som vill åstadkomma något? Barn som blir glada när något går bra? Inte vet jag. Jag fick aldrig uppleva det.

Tydligen kan man börja skolan i tidigare år än 7, och avsluta den tidigare än mittfåran, men det var det aldrig någon som sa till mig. Någon måste ju ha vetat...

Hur tar man tillbaka barndomen från Socialdemokratin? Tips eftersökes.

Först i vuxen ålder har man insikt och tillräcklig omvärldsinformation för att inse hur bedragen man har blivit, bakom socialdemokratins järnjalusier, dock klädda med röd, kollektiv sammet på insidan.

Och detta är bara ett perspektiv. Hur hemskt har det inte varit för dem som hade det svårt att nå mittfåran? Det vill jag inte ens tänka på...

fler exempel kommer...

Av Fredrik Blomquist 18 jan 2002 14:39