Taxi till Stansford Airport, klockan är sex på morgonen. Morgontrött sitter jag i baksätet och antecknar medan de andra diskuterar bin Laden med taxichauffören. Han är bosatt i London sedan 20 år, men är född och uppvuxen i Afghanistan och har nyligen varit där som hjälparbetare. Bitter och aggressiv berättar han om kriget som ett övergrepp på ett redan utarmat land. "Afghanistan är en parkeringsplats" säger han. "Jag skulle kunna sälja dig hela landet för 100 dollar, Afghanistan är inte ens värt 100 dollar. Vi kommer alltid att ligga i krig. Det finns ingenting annat i landet att göra. Vi krigar för att vi inte har något bättre för oss."
"Men, tänk vad mycket bättre det skulle bli om ni lade ner den energin på att bygga upp landet istället!" säger en positiv besserwisser. Vår vän taxichauffören suckar.
"Bygga upp landet med vad? Det finns ingenting där. Allting verkar hunky-dory när talibanerna är borta, vi får lyssna på musik och kvinnorna får gå utan bhurka. Men till vilken nytta är det när det ändå inte finns några pengar? Människorna svälter likväl. I en månad uppmärksammades Afghanistans problem, men de har funnits i tjugo år, och kommer att finnas i minst tjugo år till."
Fröken positiv besserwisser talar igen: "Men då var det väl ändå bra med USA:s attack? När ett land får sådan uppmärksamhet kommer en massa hjälporganisationer att försöka förbättra situationen..."
"Jag såg en sådan där reklam från någon hjälporganisation. Man skulle betala in 50 pence i månaden och så skulle man få ett fadderbarn i Afghanistan. Jag skrattade bara åt den. USA spenderade 48 miljarder dollar på att bomba sönder ett land, och nu räknar de med att mina 50 pence skulle kunna göra det bra igen? 48 miljarder dollar för att fånga en enda person de inte ens fick tag i! Nu är han någon annanstans, han kan lika gärna vara här i Stansford. Vilket land ska de bomba nu?"
"Hade USA spenderat 48 miljarder dollar på Afghanistans befolkning och visat upp bevis på att bin Laden var skyldig hade varenda människa i landet hjälpt dem att fånga honom. Heck, jag själv hade dödat bin Laden i fall 48 miljarder kom till mitt lands befolkning! Om han organiserade terrordåden hatar jag honom. Jag skulle hata dig om du gjorde samma sak, jag är människa. Jag känner ingen speciell lojalitet till honom, eller till Islam heller för den delen. Ni tror att vi är fundamentalister allihop, men de flesta känner mycket starkare trohet till sitt land än till någon religion. Islam är en ung religion, bara 1500 år. Afghanistan är ett 5000 år gammalt land."
"USA skapade bin Laden, USA skapade talibanerna, och sedan ska vi vara tacksamma för att de har tagit bort dem? Hade inte bin Laden och talibanerna fått pengar från USA för att bekämpa Sovjet hade inget av detta hänt. Först skapar de förtryck, sen spränger de bort min broder, sen spränger de bort min dotter och säger att de försvarar demokratin. Det blir en paradox, de äter upp svansen på sig själva."
"De flesta som lever i Afghanistan idag vet inget annat än krig. Vi har haft fundamentalister, vi har haft Sovjet, och nu USA. Alla låtsas försöka hjälpa oss på olika sätt men egentligen vill de bara sitt eget bästa. Hjälporganisationer, visst, men vi behöver bara hjälp att klara oss själva, annars kommer vi aldrig kunna bygga upp vårt land. Lämna oss bara ifred. Det är det enda som kommer att göra situationen bättre. Lämna oss ifred."
Alla blir obehagligt tysta.
"Are you okay?" frågar han flickan med anteckningsblocket när bilen stannar och vi går ut.
"Sure" svarar jag. Men egentligen är jag inte så säker på det.
Av Anna Maria Nilsson 13 jan 2002 18:12 |
Författare:
Anna Maria Nilsson
Publicerad: 13 jan 2002 18:12
Ingen faktatext angiven föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå