Grattis, min älskade flicka på din femtonårsdag. Rosorna är nerstuckna i snön och ljuset är tänt på din grav. De enda födelsedagspresenter du får. Det enda jag någonsin kunnat ge dig. Jag knäpper mina händer och sluter mina ögon, och vet att du känner min närvaro.
Vet du, att mamma mår bra nu. Det gör inte längre så ont i min kropp och i min själ. Såret av sorgen är inte öppet längre. Det har blivit en skorpa därav, som är på väg att falla av. Du har en egen plats i mitt hjärta, som ingen annan kan ta. Jag älskar dig för evigt.
Att du valde mig som din mor, var inte en slump. Du kom till mig för att lära mig något. Jag har blivit flera erfarenheter rikare, men du fick betala ett högt pris.
Nu är din smärta över. Jag vet att du kom till en bättre värld. Du är inte ensam, för du finns alltid med mig. Farfar, farmor, faster och morfar finns där du är. De älskar dig också. Din bror fick du aldrig träffa, han har alltid längtat efter ett syskon.
När min vandring här på jorden är över, då möts vi igen.
Idag, femton år sen du till världen kom.
Dig, som vi tyckte så mycket om.
Minnet av dig, så fin du var
är allt som nu hos oss finns kvar.
Vi glömmer dig aldrig, du lilla hjältinna
Trots din envisa kamp,
du till slut ej döden kunde övervinna.
Av Vivi-Ann Bryggman 10 jan 2002 15:16 |
Författare:
Vivi-Ann Bryggman
Publicerad: 10 jan 2002 15:16
Ingen faktatext angiven föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå