HM-modeller - huka Er

Prolog.
"Idag kommer Mor tidigt hem" så lät det om tisdagar i början på trettiotalet. Då blev det en lång förmiddag innan Mor äntligen kom.

Arbeta sex hela dagar - sedan halv fridag att de orkade?
Mor piffade till sig - hatt - kappa - kontroll av sömmarna -ett par snurr framför spegeln. Låste dörren från utsidan - drog i den tre gånger. Så iväg - nere på gården - "Stå nu stilla här och vänta - jag måste gå upp och känna efter om jag låste dörren."

Äntligen åstad till stans stora varuhus med rulltrappa. Här väntade Tant Ada i självserveringen. Mor var på gott humör för hon sjöng:

"Det var på Epa vi mötte varandra
bland parfymer och doftande tvål
jag kände igen henne bland många andra
för på strumpan hon hade ett hål."

Det var flera bekanta här och sladdret tog sin början.
Tant Ada : "Berätta, berätta, inte för jag är nyfiken men jag älskar skandaler."

Tant Ada - Mor och jag skulle hem och ha maten färdig tills far kom. Ibland kom en bekant till Tant Ada för att äta med oss.

Vi åt alltid till grammofonmusiken i radion. Sedan disk, därefter kaffe, med konditorikaka. Mjölk till junioren. Sånghäften kom fram - dessa var Tant Adas. Nu var det dags för: I en grönmålad båt - Inga stora bevingade ord. Innan vi började sa Far: "Om nu galandet skall börja, tar jag en lutare, ni förstör pågen med att låta honom vara med om det här kärleksdravlet ". Mor titta upp det räckte. Far stängde dörren

Detta skall handlar om - dels en tjugofemårig flicka som lät sig kallas tant - men så var det på trettiotalet och hennes övervikt på runt 25 kilo. Enligt mor blev alla män kära i Ada. Hon var alltid förälskad - det var bara föremålen som växlade.


Kapitel 1.

Ada var uppväxt på landet - fadern hade en ganska stor gård. Fick tidigt hjälpa till med grova sysslor som var brukligt. Blev stor och stark - fick både muskler och hull. Gården var inte så stor att den både kunde föda föräldrar och bröder - därför sökte Ada jobb på Margeretetorp. En gästgivaregård vid Hallandsåsen. Här träffade hon min mor. De ville till storstaden och sökte till Kvarnen i Malmö.
Här jobbade båda tillsammans i nästan trettio år. De var skötsamma och fick chefsbefattningar. Ada i köket och mor i kallskänken.

Ada fick övervikt på runt 25 kilo vilket gav henne som hon själv uttryckte det: "Pondus - samt reklam för firman."
En gång fick jag följa med - då hon hade några dagar ledigt - till föräldrahemmet. Bonden hämtade med häst och vagn. Vilken upplevelse. Inte då men senare kom jag i tankar om när vi satt i köket och åt - sade Adas far till sin hustru:" Mor - det är en hondans grann tös vi har."
Hennes ansikte, utan en rynka så länge hon levde aktivt, hennes nötbruna ögon som alltid utstrålade värme gjorde att alla som kom i hennes väg tyckte om denna kvinna.
Efter faderns ord lyste det ändå mera.

På kvällen skulle vi gå till Parken. Här var nöjesfält samt servering. Läsk och goda kakor fick jag - troligen som muta - för jag skulle sitta stilla medan hon dansade - varenda dans blev hon uppbjuden.

Ingen " Spirella " för henne inte - det var cykelturer och annan motion som gav figur åt figuren. Hennes egna ord.
Jag slutade aldrig att kalla henne Tant Ada. Varför? Jag har ingen förklaring - men det var till henne vi alla gick -hon hade en förmåga att lyssna samt trösta.

Ett gladare liv än hennes tror jag ingen kvinna kan leva - trots övervikt. Hade hon medverkat om i debatten om Hennes & Maurits hade hon gapskrattat och på sitt sätt förklarat - man kan inte klä sig invändigt - där skönheten kommer ifrån.
Sedan hade hon sytt en klänning som passade - i affärerna fanns ingen i hennes storlek på den tiden.

Epilog.

Vid fyllda 55 skulle jag besöka henne på sjukhuset. "Hur är det Tant Ada?": frågade jag - fast det tydligt kunde ses att den tidigare så bastanta kroppen nu givit upp. Skönheten utvändigt hade försvunnit - men invändigt fanns den kvar - hennes sista ord innan vi sade adjö var:
"Lennart, lova, inga blommor, låt pengarna gå till cancerfonden så någon efter mig får nytta av forskning."

Detta var Tant Ada i ett nötskal - alltid andra först och sedan hon själv. Minneslunden i Malmö förvarar hennes aska och på familjegraven står hennes namn.

Av Lennart Ekman 03 jan 2002 11:34