Sagan om ringen - verklighetsflykt?

Det finns filmer som baserar sig på verkliga händelser, alltså sånt som har hänt eller som skulle kunna hända och så finns det filmer som "Sagan om ringen". Filmer som helt och hållet bryter mot den norm som vi kallar verklighet.

I "Sagan om ringen" springer en fantasirik handling ikapp med mytomspunna varelser och magiska krafter. Det ger sinnena utlopp för det oförklarliga. Men fattar inte folk att sånt inte kan hända på riktigt? Det finns inga alver och det finns inga jävla troll och det finns inga ringar som ger en person sådana krafter. Men likt förbannat så springer folk till filmdukarna, sitter tolv timmar i kö för att få vara först att se detta mirakel till film.

Kanske ligger förklaringen i verkligheten. Den kanske är så hård att man ibland måste söka tillflykt i det overkliga. Att man i fantasins värld hittar lite andrum. Men även där finns ondska, även där finns tråkigheter så det kan ju inte enbart vara därför.

Möjligtvis är det för att man vill tro att det finns möjligheter bortom förnuftets gränser, att även den fula håriga hoben Frodo huvudpersonen i filmen kan få möjlighet att rädda riket, att även människor som står "utanför" samhället kan lyckas.

Vad det än är så är det magnetiskt, vilken kraft det än må vara som får vanliga helyllekillar att armbåga sig fram, trampa ner gamla tanter på vägen, fram till biokassan för att få reda på att biljetterna just är slut, misshandla kassörskan till döds för att hitta en biljett på marken och gå hem och inte kunna sova de resterande femton veckorna fram till premiären, vad det är som möjliggör dessa fenomen kan jag inte säga.

Jag fick nämligen ingen biljett.

Av Navid Modiri 19 dec 2001 10:22