Ryan Adams förstörde min lista

Det är summeringarnas och listornas tid. Årets bästa i allt möjligt ska utses i var och varannan tidning. Eftersom jag är kär i den här typen av listor satte jag mig ner för att plita ihop en egen. Den skulle givetvis handla om musik musik då det är musik musik som är mitt hjärtas musik musik. Men Ryan Adams försörde allt! Fuck you Ryan! Jag tänkte ihop ett par kategorier. Årets artist, årets låt, årets nykomling, årets platta. Herr Adams la rabarber på allt! Stackars Manu Chao, Ed Harcourt, Kevin Tihista och Janet Jackson. De ville så gärna, men Adams trängde sig före överallt. Gav dem inte en sportslig chans.

En annan är trettionio år så det är inte ofta nu för tiden som nya artister får flytta in och bo i mitt hjärta. Neil Young, Joni Mitchell, Clash, Rolling Stones, Curtis Mayfield, Byrds med flera har rotat sig därinne och lämnar inte mycket plats över. Sen är det många nykomlingar som darrar av skräck bara de läser namnen på skylten som berättar vilka som bor där. De vänder om av pur respekt. Men inte Ryan Adams! Han promenerade rätt in med cool min och gitarren runt halsen och sa: "Hallå legender. Jag tar ett rum med utsikt!"

Visst hade jag läst om Ryan Adams överallt, men det var inte förrän en vän tvingade mig att ladda ner lite Ryan som jag föll. Pladask! Sent ska syndaren dyka. Sprang genast iväg och köpte "Gold" skivbolaget ska genast tacka KaZaa för det inköpet!, puttade in den i CD-spelaren, och sen dess har jag bara plockat ut den när den ska med ut och åka bil.

Vilken skiva det är! Jag älskar den. Älskar! Jag skiter totalt i att han pallat från alla möjliga trädgårdar. Jag kallar det influenser istället. Och som han förvaltar dem! Blundar och ser Rolling Stones, Gram Parsons, Neil Young, Bob Dylan och Elton John. Och det är ingen dålig syn det. Men framför allt ser jag Mr Ryan Adams. I´ve searched for the future and the past of rock´n´roll and found Ryan Adams!

Drar igenom tre av Gold-låtarna så ni som ännu inte är frälsta förhoppningsvis överväger att kunna bli.

"Firecracker" - Det där munspelet! Dylan?! Det är ett lyckligt sprittande munspel i en euforisk låt som kräver att du sjunger med. Lyckorus! ".And maybe be your baby tonight" - Måste det inte vara så att Ryan lyssnat på Dylans "I´ll Be Your Baby Tonight" från "John Wesley Harding"? Blivit inspirerad och sedan beslutat sig för att göra en egen? Fast snabbare. Och lyckligare. Bestämmer mig för att det måste vara så.

"The Rescue Blues" - Det här är så nonchalant, laidback och coolt att det skulle platsa på "Exile on Main Street". Älskar Ethan Johns skitiga gitarr som hypnotiserar mig från början till slut. Och kören måste bestå av änglar eller så är det samma kör som Stones hade på "You can´t always get what you want". Religiöst! Kan du lyssna på den här låten utan att röra huvud, kropp eller fötter i något slags diggande takt så finns du inte. Sorry.

"When The Stars Go Blue" - Spröd och vacker som en vaggvisa för gudar. Sorglig och hoppfull som slutet i "Gökboet". Ryan Adams akustiska gitarr smälter berg och jag öppnar munnen och sjunger med i alla utdragna "blue-uh-uh-ue" och skiter totalt i att jag ser urfånig ut. Det är lätt att göra det när man befinner sig på en annan och lyckligare planet.

Det var bara tre låtar. Där är tretton till. Jag ska låta er som änu inte upptäckt dem upptäcka dem själva. Lova att ni gör det!

Ja, så gick det med min lista. Den försvann. Nej förresten, det är inte sant. Sanningen är att den blev väldigt enkel att skriva. Så här blev den. Årets musiklista á la Mikael Vestlin:

Årets allt: Ryan Adams!

Av Mikael Vestlin 16 dec 2001 19:02