Illaluktande gamlingar i tunnelbanan

När jag var på väg till en obetydlig plats satt jag på bussen och lät tiden flyga förbi i form av sargade tanter med filtmössor. Jag var på väg att somna av tristess då jag hörde en munter mobilsignal studsa mellan bussens tilltagna plyschgardiner. Om jag fortfarande har MTVgenen i behåll vill jag minnas att det var "Oops, I did it again". Kom ihåg det, käre läsare, att alla födda från 1978 eller senare har alla en MTVnerv som håller en uppdaterad på musikvideor och intervjuer med one hit wonders med fröken Sverige leende och mentalitet.

Nog om det, signalen ljöd i mina känsliga trumhinnor som fått utstå en lördagsnatt med "grabbarna" och mannen med mobilen svarade. Efter samtalet fick han också ett sms. Han läste det och sken upp för att sedan titta på sina medresenärer som inte brydde sig ett skit. Tunnelbanepubliken är svårfångad. Jag har åtskilliga gånger sett tiggare med hundögon, musikanter med entusiasm och bingolottoförsäljare i den naiva 12-årsåldern sökt lyckan utan resultat. Exempel:

Efter tre mulna dagar följde en till och jag satt som vanligt på de sträva sätena i misslyckad terrakottafärg och försökte göra det bekvämt för mig. Plötsligt slås dörrarna upp och en oengagerad röst informerar oss om att vi kommit till Zinkensdamm.

Man kunde känna lukten på lång väg då han kom närmre. Ena skon var på väg att falla av och det orakade ansiktet avslöjade att han var nära att resignera, då han sträckte fram handen.

- Kan ni avvara en slant till en gammal man för mat och natthärbärge? Ögonen analyserade förväntansfullt passagerarna som låtsades som att det regnade.

Som den godhjärtade själ jag är lade jag några kronor i hans hand med ett leende. Han tackade så mycket och fortsatte sin jakt. Även om jag vet att de flesta allmosor spenderas på alkohol eller dylikt med vem skulle inte bli alkoholist efter femton år på gatan?

Mittemot mig sitter ett par i övre medelåldern. Då den gamle mannen lufsat ut på perrongen började hon le, för att sedan skratta.

- Kände du hur han luktade Gösta? Haha. Det var ju heeemskt.
- Här Gunn, ta ett basilikablad så försvinner doften.

Gunn nickade mot mig i ett försök till samförstånd. Hon fick inget samförstånd. Jag ger inget samförstånd till kärringar som levt hela sina liv med de tre V:na Villa, Volvo, Vovve och som skrattar ett av våra största samhällsproblem rakt upp i ansiktet.

Jag började istället skälla ut henne efter punkt och pricka. Berättade att det var människor som hon som skapade stanken som ligger runt hela Stockholm likt ett ogenomträngligt lapptäcke. Stanken hon kände kom från henne.

Plötsligt fick jag den svårfångade tunnelbanepublikens nyfikna öron riktade åt mitt håll. Det hade skapats en dualism och dom som först trott att jag var med dom hade nu skaffat sin första fiende vid tunnelbaneplatsen Hornstull. Då jag skulle gå av lipade en gubbe i andra båset åt mig. Det största beviset på mannen som intet vet och intet kan uttrycka men som vet en sak: den pojkvaskern ska sättas på plats. Här luktar vi på hur många basilikablad vi vill.

Jag lipade tillbaks men det var svårt. Försök att lipa då magen vänder sig ut och in av skratt. Det hemska var väl att jag inte visste om jag skulle skratta eller gråta.

Av Max Landergård 13 dec 2001 18:20