Mötet med Feministus Militantus Max

Kort kjol, men orakade ben. Fet och korthårig, men med ett fint leende. Jag var säker. Det var Hon. Den ärkemilitära feministen.

Jag tänkte på att vända om, springa min väg bort från fasorna i hennes tveeggade ormtunga, men visste att det var för sent. I mina futila försök att ignorera varelsen så stod jag stilla. Hon närmade sig. För varje steg kändes det som om världen runtomkring mig blev mörkare och mörkare. Jag var ju man. Det i sig är enligt Henne ett brott. Paralyserad stod jag och inväntande harangerna som skulle följa.

"Hörrö du du, du ser ju för fan ut som en man", sa hon med avsmak i blicken. Munnen var vidöppen, som om hon skulle försöka sluka mig in i hennes väv av perverterad feminism. Jag nickade stumt. "Nu ska jag berätta en saga för dig, den handlar om lilla Linda. Och du ska fanimig lyssna, annars skickar jag Orakade Systrars Sällskap på dig". Jag hade inget val. Med ett hånaktigt flin började Hon.

"Linda var en helt vanlig flicka. Du hörde mig. Flicka. Det förtryckta könet. Den underkuvade halvan av mänskligheten. När hon var liten köpte hennes föräldrar dockor till henne. Hah! Dockor! Detta var det första steget till att invagga Linda i underlägsenhet."

Men tänk om hon ville leka med dockor, tänkte jag. Tänk om hon gillade det!

"Pojkarna lekte krig, men Linda fick inte vara med. Linda var tjej. I första klass lärde sig Linda att hon var ond, en bärare av pestsmitta. Killarna höll sig undan från henne och snackade om något de kallade för tjejbaciller. Hon stöttes ut från den manliga världen utan att ha fått chans att komma in i den, likt spetälska människor som internerades på fängelseöar."

Hmm. Fanns det inte bland tjejgruppen något som hette "killbaciller"? Men men, vad vet jag, jag är bara en obildad förtryckare, en nutida Stalin! Jag fortsatte att lyssna.

"Tonåren var en svår period för Linda. Hon började få bröst. Och tro det eller ej, nu var hon inte en pestsmitta längre. Pojkarna började kolla på henne, se henne som ett objekt! Förstår du! Objekt! Det är vad ni onda män gör!"

Ja du. Jag antar att Linda aldrig sneglade åt nån söt kille?

"Linda lärde sig snabbt sin plats i samhället. Hon skulle vara lagom tyst, lagom söt, le vid rätt tillfälle och aldrig höras eller synas för mycket. Då bröt hon sig ut ur sin könsroll, och det kunde ju inte tolereras."

Är det därför tjejer har bättre betyg i grundskolan, för att de sitter tysta och inte syns och hörs? Stackare, vad de måste ha det svårt. Sitta sysslolösa och få bra betyg. Men men, jag måste sluta tänka och lyssna, jag är trots allt bara en dum man.

"Linda läste en massa tidningar och lärde sig snabbt hur hon skulle klä sig. Det och det märket skulle hon ha, annars passar hon inte in, och då måste ju männen rätta till det hela, eller hur? Så är det i dagens samhälle! Förtryck från början till slut!"

Jaså. Det är så det ligger till. Linda har ingen egen vilja, eftersom allt styrs av tidningarna? Och inga killar bryr sig om märken? Låter ju lite udda, but then again, jag är den obildade gorillan.

"Efter ett tag blev Linda kär. Men, istället för ett lyckligt förhållande baserat på ömsesidig respekt blev hon utnyttjad som ett sexobjekt. Jag menar, killen ville att de skulle älska i missionärsställningen!!! Förstår du?"

Jag skakade oförstående på huvudet.

"Men jävla dumma manskryp. Kukjävel! Har du inte förstått att missionärsställningen är ett uråldrigt redskap att hålla kvinnan i schack? Hon ligger underst, hon är utsatt. Maktlös! Skulle denna ställning, och andra kränkande ställningar där kvinnan ligger underst, förbjudas, så skulle världen vara mer jämlik!"

Ahaaa. Men om kvinnan ligger överst, är det då mansförtryck? Man kanske måste ligga på sidan när man har sex för att det ska bli jämlikt? Men vilken sida? Tänk om den ena sidan av höger och vänster anses mer fördelaktig? Då måste båda ligga på samma sida ju... och tas bakifrån är väl också kvinnoförnedrande? Eller är det kanske meningen att tjejen ska ha strap-on och knulla skiten ur killen? Är det jämlikt?

Jag märkte att jag driftat iväg i mina sjuka manliga tankar, alltid sexfixerade men var det inte hon som tog upp ämnet?, och att jag därigenom missat en del av min motparts långa monolog.

"...och när kvinnan väl arbetat ett antal år, och vill ha löneförhöjning, vad händer då? Tror du hon får det? Tror du hon ens har en chans till ett bättre jobb? Nej! Hon har ju bröst! Hon är ju kvinna! Hon kan fan inte få ett bra jobb. Jobbet går istället till en underkvalificerad penisbärare! Sånt händer varje dag, hela tiden."

Hade jag vart modigare, och inte varit vettskrämd av den groteska varelse som tornade sig upp framför mig, så hade jag frågat om bevis för det argumentet. Men jag vågade inte. Jag var ju man, och när Hon talade till en man så lyssnade mannen.

"Männen blir chefer, kvinnor underkuvade slavinnor som ska vara hemma med barnen. Till och med när kvinnan dör så är hon inte självständig! Tänk om hon haft en partner! Då begravs dom i samma grav, och gissa vems namn som står överst? Jo, mannens! Antagligen så går väl mannen också före sin fru in i Sankte Pers pärleport. Gud och Jesus var också män. Tvi!"

Hon spottar i marken. Hatet lyser blint från hennes ögon. Skulle jag öppnat munnen så tror jag att hon slitit ut min tunga. Jag nickade förstående och spatserade därifrån. Jag hade fått min lektion i militant feminism. Kvinnan är alltså förtryckt för att hon är just kvinna. Men - nu slog det slint i min hjärna! Jag, som inte tror på kollektivistiska tankar, förkastar dessa argument. Hur kan jag vara så dum och oförstående?

Just det ja. Jag är man.

Av Andris Kangeris 12 dec 2001 21:26