Halsbandet

Marit släpar sin gamla kropp uppför den branta knarriga vindstrappan. Väl uppe måste hon vila sig, hjärtat har börjat bete sig så konstigt på sistone. När kroppen lugnat ner sig börjar hon leta. Marit letar efter amerikabrev i en kista. Hon hade den med sig när hon flyttade hit till Sture för trettio år sedan. Kanske finns breven där som bevisar att dollarmiljonären Stig Eriksson är hennes bror. Advokatbyrån annonserade efter hans arvingar i dagstidningen. Där! Längst ner i botten på kistan hittar hon breven - vad skönt! Då har Olof rätt att ärva. Hon öppnar en annan stor väska, vad är det här då, tänker den gamla. O! Nej! Mias kläder! Marit ögon grumlas av tårar, hon smeker ömt de gamla plaggen - hennes tankar går trettiofem år tillbaka i tiden. Min dotter, tänker hon. Min enda lilla goa tös som bara blev tjugo år. Mia skulle ha stannat hemma, Olof var ju bara ett år. Vad skulle hon till storstan att göra?

Tänk om Mia hade lyssnat på mig - då hade hon säkert varit i livet idag... Kvinnan trycker en maläten tröja mot kinden. Hon hittades våldtagen och strypt, inte ens guldhjärtat som tösen alltid hade på sig fanns kvar. Marit suckar, tack och lov för Olof - för hans skull så... Den gamla kvinnan blundar hårt en stund, i ett försök att utestänga synen av den döda kroppen. Hon reser sig med möda och ser sig om. Blicken fastnar på en låda längst in i ett hörn. Den gamla stapplar dit. Konstigt att hon inte har sett den förut. Kvinnan muttrar och stryker med handen på papplådans ovansida som är grå av ålder. Inget damm, har Sture varit här och dragit fram den. Hur, han har ju mer ont i sina ben än jag i mina! mumlar hon för sig själv.
Marit öppnar lådan och börjar dra fram kläder, grå och mögelgröna av ålder. Hon letar vidare. Vilket skräp, lappat och lagat, katten vet om det inte finns löss också - usch!
Marit sitter och plockar bland kläderna då hon plötsligt rycker till, något stack henne i handen, en droppe blod landar på klädtrasorna. Hon känner försiktigt i lådan, en spik. Någonting snuddar vid handen, ett halsband. Marit tittar noga på smycket som är ett hjärta. Det verkar bekant. Hon flämtar till, O! Nej! Det är guldhjärtat som Mia fick till konfirmationspresent. Men! Varför ligger det här? Varför...?

©Kerstin Haugli.

Av Kerstin Haugli 12 dec 2001 15:58