En filosof blir till del 1

Lennart Lundblad var fyrtiosex när hans jobb rationaliserades bort. Arbetslösheten blev en chock för en man som arbetat i hela sitt liv. Lennart försjönk i djup depression och var ett tag sjukskriven. Sedan började rundgången mellan A-kassa och åtgärder. Men Lennart vande sig så småningom.

Det är märkligt hur en människa kan anpassa sig, tänkte Lennart en dag när han stod och tittade över östra Skogås från sitt köksfönster. Han hade gett upp allt hopp om att hitta ett nytt arbete. Hans hustru, Eva-Kerstin, jobbade på Telia. Hon hade till och med blivit befordrad. Tjänade mer än Lennart någonsin hade gjort. Genom ett avtal fick hustrun köpa en kraftfull dator med gratis internet till ett synnerligen förmånligt pris. Så Lennart satt mest hemma och surfade hela dagarna.

Lennart och Eva-Kerstin hade en dotter, Linda. Lennart undrade ibland om det verkligen var hans barn; Linda liknade varken honom eller Eva-Kerstin. Moder natur hade utrustat dottern med en kropp som omedelbart förslavade alla män som konstant graviterade omkring henne. Var hon en bortbyting? Ett misstag? Fel bricka på BB? Eller hade Eva-Kerstin verkligen varit otrogen på den där Ålandsfärjan? Linda hade en mycket liten hjärna och Eva-Kerstin var konstant orolig för hur det skulle gå för henne.

Lennart började gå långa promenader. Det fanns mycket vacker natur kring Skogås: skog och öppet vatten, dramatiska klippor, fåglar och rådjur. Han började så smått att filosofera. Han tänkte på alla gräl och bråk med Eva-Kerstin, alla dessa verbala återvändsgränder. Han mindes hur han råkat öppna dörren in till Lindas rum och sett en vilt främmande karls ryggtavla ovanpå dottern. Framförallt funderade han över sitt gamla jobb, över hur han kunde få sparken bara så där utan att någon brydde sig, och den djupa depression som blev följden. Fan, tänkte Lennart, det bästa var att varken skratta eller gråta. Vad tjänar det till att visa känslor?

Efter hand blev Eva-Kerstin mer och mer besvärlig. Hon krävde att Lennart skulle aktivera sig.
- Du sitter ju bara hemma och glor på den där äckliga Jenna Jameson. Jag skulle aldrig ha tagit hem datorn! Varför gör du inget vettigt? Sök jobb! Ingen vill jobba politiskt, dom sa så på TV. Du kan väl bli kommunalråd? Sossarna eller moderaterna, det spelar ingen roll! Ja, tänkte Lennart, jag har glott på den där lilla silikonslampan med tatuerat arsle så mycket och så länge att jag helt tappat intresset för dig, Eva-Kerstin. Men han sade inte emot henne. Han svarade bara "jag förstår" och gick undan.

Eva-Kerstin blev mer och mer aggressiv. Hon fick hysteriska anfall med jämna mellanrum, vrålade, skrek, slängde till och med ett Arcoroc-glas i väggen så väggen sprack. Lennart plockade upp glaset och fick en idé. Det var något med glasets hårdhet som tilltalade honom. Samtidigt började Linda bete sig underligt. Eva-Kerstin lade armen om Lennart en kväll framför TV:n och ville "prata". Linda rökte hasch. Linda hade setts komma upp ur cykelkällaren med kläderna i oordning. Linda var sannolikt på väg till Malmskillnadsgatan...
- Jaha, svarade Lennart och utlöste därmed en rasande storm av en kaliber han tidigare inte hade upplevt. Men han tänkte på sitt kära Arcoroc-glas och förhöll sig lugn.
Lennart bestämde sig ändå för att ta ett snack med Linda. En kväll, när hon dels var hemma, dels inte låg och sov en ytterst ovanlig kombination gick han in på hennes rum. Dottern lyssnade på musik i hörlurar, till synes fullständigt avslappnad. På stereon låg ett CD-omslag med det lesbiska punkbandet Sado Ranch.
- Linda...
Ingen reaktion.
- Jo, du Linda...
Linda tog av sig hörlurarna. Hon har trots allt en ängels ansikte, tänkte Lennart vemodigt.
- Va´ere?
- Jo du Linda, började Lennart.
Han avbröt sig, men tog sats:
- Det lönar sig varken att skratta eller gråta.
Linda svarade inte, utan tog på sig hörlurarna och blundade.

Saker och ting tog en ny vändning när Eva-Kerstin klappade ihop med diagnosen "utbränd". Linda skärpte till sig och hjälpte sin mamma. Plötsligt var de två mot en. Men tjatet om att Lennart var en slöfock och kapun han hade inte älskat med Eva-Kerstin på åtta månader, en starkt bidragande orsak till hennes sammanbrott bekom honom inte. Han rabblade sin magiska ramsa "det lönar sig varken att skratta eller gråta, det lönar sig varken att skratta eller gråta..." Sedan fyllde han ett Arcoroc-glas med kranvatten och satte sig för att kika ut genom köksfönstret, med glaset framför ögonen som ett märkligt mikroskåp.

Eva-Kerstin piggnade till, mycket tack vare att Linda ställde upp. Men Lennart ställde fortfarande inte upp. Eva-Kerstin försökte med romantiska hemmakvällar, vitt vin och räkor, hon till och med köpte ett jättedyrt raff-set, men ingenting hjälpte. Rasande slog hon på datorn för att se vad hennes make hade för sig, men till sin stora förvåning såg hon att någon, sannolikt Lennart, hade spärrat alla sökord av typen "sex, porr, anal, oral" samt namnen "Jenna Jameson" och "Stacy Valentine". Datorn var ren och oskuldsfull. Hade han en älskarinna? Tanken på att Lennart vänsterprasslade bemäktigade Eva-Kerstin så till den milda grad att hon tog ledigt från jobbet för att spionera. Men det enda hon upptäckte var att Linda "höll i påsen" på ett därbeläget inomhustorg. Dottern var tillbaka i träsket.
Hon bestämde sig för att konfrontera maken.
- Behöver du hjälp?
- Nej, svarade Lennart sävligt varefter han rabblade sin magiska ramsa om att det varken lönar sig att skratta eller gråta.

Han gick numera alltid runt med ett Arcoroc-glas i handen.
- Linda säljer knark, suckade Eva-Kerstin.
- Det lönar sig varken att skratta eller gråta, genmälde Lennart.
Och Eva-Kerstin kollapsade en andra gång.

fortsättning

Av Melinda Adeheim 12 dec 2001 09:49