Tack för allt stöd

Jag vet inte om det bara är jag, men så fort jag skrev om nånting som verkligen är viktigt för mig, som jag tvekade mycket länge inför att skriva ner på papper, så blev det som det alltid blev. Så fort jag ger mig in i en debatt så genereras omedelbart flera röster om hur uttjatad debatten är. Denna gång kom det dessutom flera texter om hur jobbigt det är att alla mår dåligt. Med alla menat mig mest skulle jag tro eftersom min artikel var övervägande den mest deprimerade texten. Tack för kommentarer som "sluta klaga alla överviktiga", "jag är så jävla trött på denna debatt kan du sluta tjafsa" "det finns jävligt mycket fel med att vara tjock", för övrigt hela Navidponkens "varför uppmuntras feta människor" vilket bara bekräftar att han för evigt är den lilla vansinnesrösten i mitt huvud som jag alltid vetat haft rätt.

Jag skrev för en gångs skull en personlig text. Om nånting som är väldigt jobbigt för mig. Och jag är oändligt tacksam seriöst denna gång för det fantastiska julmail jag fick av Lena Viklund. Du är min lilla julängel.

Till alla er som reagerat på artikeln genom att proklamera er egen förträfflighet trots breda höfter, kan jag bara gratulera. Jag krälar i smutsen så kan ni använda mig som språngbräda. Jag ska aldrig ge mig in i en aktuell debatt som innebär att jag blottar min egen strupe. Härefter kommer endast dråpliga äventyr om "olyckan kee som alltid gör fel" med träffsäkra nålstick av ironi. Så kan ni skratta och skratta och skratta.

Och att jag får kräkreflexer och tårar i ögonen av H&M-affischerna, Twilfitaffischerna, alla människor på stan, mina vänner, alla andra, det kommer väl bara sporra mig i min kamp, så jag inte ska räknas till den där sjukliga lata soffliggande allmänt förkastliga kategorin. Eftersom hittills har jag försökt vara en sån som mår bra och kan må bra om mat, och det har inte funkat ett jävla helvetes dugg. Tack.

Av Kee Leong 07 dec 2001 12:09