Lyssna på tjejer som mår dåligt

Den senaste tiden har jag läst flera inlägg på Sourze som på något sätt berör feminism eller kvinnoideal. Jag tänker bland annat på Jenny Ekmans artikel "Tjej på krogen", och nu senast debatten om H&M:s reklamaffischer. Kommentarerna till dessa artiklar är ofta från män och har ofta budskapet "men bry dig inte då!" Det är tyvärr inte så enkelt, även om jag förstås önskar att det var det. Att flera män som debatterar här på Sourze menar att de inte skulle ta vid sig om någon tafsade på dem, eller om de dag efter dag möttes av en anorektisk tjej iklädd underkläder, som såg på dem med en grå, livlös blick från reklampelarna, betyder inte att det inte finns tjejer som mår dåligt över det. Face it grabbar, vi mår dåligt.

Visst, ibland när någon tar mig på rumpan, och ibland när jag går in på en tobaksaffär och får syn på porrtidningsstället, så orkar jag faktiskt inte reagera. Men oftare, mycket oftare, blir jag förbannad. Vad fan har det här samhället för rätt att våldföra sig på kvinnokroppen hela tiden? För det känns så. Min kropp är min, den är inte till för att behaga någon annan. Den är till för min skull, för att jag ska kunna göra vad jag vill med den, låta den se ut hur den vill och ta på den de kläder jag känner för.

Jag har alltid, under hela min uppväxt, varit noga med att säga till om jag tycker att något är fel, eller om jag känt mig illa behandlad. Det kändes jättekonstigt att märka att vissa människor på Sourze inte tar andra människors känslor på allvar. Om någon mår dåligt över någonting så är det ju så, och om många tjejer säger sig må dåligt över samma sak så borde väl det vara ett tecken på att - ja att många tjejer mår dåligt. Jag menar inte att ni killar ska kasta er ut på stan och starta ett demonstrationståg mot tafsande killar eller sjuka kvinnoideal, men jag förväntar mig faktiskt att ni lyssnar på hur vi känner och försöker ta till er det.

"Förklara varför en tjej tar illa upp om någon tafsar på henne. Det kan ju faktiskt vara menat som en komplimang" har det stått. Jag tycker inte att jag, eller någon annan, ska behöva förklara och försvara det. Den enkla förklaringen, som inte ska behöva förklaras, är att det är jag som bestämmer vem som får komma nära min kropp. Ingen annan. Respektera.

Och, grabbar och män som läser, det här innebär inte att jag säger att det bara är vi tjejer som brottas med utseendefixering, kroppsligt förtryck och höga krav. Men jag tänker inte uttala mig om vad ni killar tycker, eller bör tycka. Det får ni tala om för mig. Jag lovar att lyssna på er. Lyssnar ni på mig?

Av Anna Holmqvist 04 dec 2001 15:26