sourze.se

Sportarenan har blivit våldets scen

Det var länge sedan vi hörde ramsor som "Heja Sverige friskt humör..." på våra idrottsarenor. Allt oftare hörs istället "Slå han på käften".

Klockan närmade sig 22.30 och "Hockeykväll med fyran" skulle snart börja. Trots att jag redan visste om att favoritlaget Brynäs noterat en förlust borta mot Malmö och att programmet långtifrån är något vidare produktionsmässigt så såg jag fram emot att se ett antal snygga hockeymål.

Programmet började och rundresan bland Sveriges islador kom igång. En av anhalterna var Scandinavium i Göteborg för mötet mellan Frölunda och Modo. Matchen bjöd på inte mindre än elva mål, en del riktigt vackra, men det jag minns i första hand från inslaget är det stora rallarslagsmålet som bröt ut och gav Frölundas Mikael Andersson och Modo:s Magnus Wernblom matchstraff.

Nu var de två inte de enda skyldiga utan mer eller mindre samtliga på isen såg till att veva med handskarna.

Hockeyresan fortsatte norrut till Delfinen i Luleå. Eller ska vi säga boxningsresan fortsatte?

Hemmalagets Fredrik Svensson bultar nämligen Södertäljes Juha Lind gul och blå och det liknar mer misshandel än tuffa tag på en hockeyrink. TV4:s kommentator noterar att Svensson bara fick 2 plus 2 minuter i utvisningsbåset istället för matchstraff.

Jag vill gå ett steg längre och säga att han borde fått matchstraff och bli avstängd för lång tid framöver.
Våld av detta slag har inget att göra på våra idrottsarenor vare sig det handlar om ishockey eller någon annan idrott. Inte ens boxning.

Det har bråkats friskt på och omkring arenorna i de stora sporterna supportrar emellen det senaste årtiondet. När nu det våldet ser ut att minska verkar det i stället öka på själva planen - arenan.

Frågan jag ställer mig är. Är det någon som reagerar över detta? De flesta verkar hylla våldet och se det som en del av underhållningen.

Om ni någon besökt en NHL-match i USA eller Kanada har ni säkert märkt publikens väldiga förtjusning så fort ett slagsmål bryter ut. De till och med släpper läsken, pizzan och popcornen för en stund och följer, den ofta blodiga, uppgörelsen noggrant och högljutt

När det blir mål når jublet sällan samma höjder.

Jag ställer mig frågan. Går folk på idrott för att se idrott eller för att se våld? Tyvärr är jag inte säker på att svaret är självklart.

När hockeykväll med fyran var över nynnade jag i någon sorts protest "Heja Sverige friskt humör, det är det som susen gör. Heja! Heja! Heja!"


Om författaren

Författare:
Henrik Söderlund

Om artikeln

Publicerad: 23 nov 2001 17:05

Fakta

Ingen faktatext angiven föreslå

Plats

Artikeln är inte placerad. föreslå

Dela artikeln

Länk till artikeln: