En blödande folkhögskola

Detta är ingen fiktiv berättelse om förmynderi, diktatorisk styrning eller förtryck. Detta är en sann berättelse om en folkhögskola i södra Sverige.

Innan jag börjar min berättelse bör sägas att skolan i sig är en bra skola. Kreativa och inspirerande lärare och elever. Med undantag förstås. Bra lokaler och vacker natur.
God mat och vänligt gemyt, som under en vårtermin förvandlades till en fruktansvärd dispyt.

Detta är en berättelse om en rektor som kallar sig förvaltningschef. En rektor vars visioner är att hjälpa skolans ekonomi på fötter, genom att stjälpa och knäcka demokratins rötter.

Detta är ingen snyftsaga om förtryck och toppstyrning. Detta är en verklig berättelse om kämpande elever, om kuragelös personal och om en trångsynt diktatorisk rektor.

Början på det hela är lika diffus som hur berättelsen kommer att sluta. Jag vill börja den vid den februarinatt när en av internatets elever elev 1 försökte ta livet av sig, genom att skära sig i underarmen. Genom elevernas försyn, får eleven hjälp, men till saken hör att det inte finns en enda förbandslåda i korridoren. Det gör att det tar onödigt lång tid, att få tag på ett tryckförband.

Morgonen därpå tar elevskydsombudet upp frågan med internatföreståndaren. Han kritiserar skolan för bristande säkerhet och begär att det genast ska åtgärdas. Hon beklagar det hela och ser till att det kommer upp förbandslådor, tydligt markerade, en vecka senare. Natten därpå finns det dock fortfarande inget tryckförband i korridoren.

Flera elever börjar må dåligt av det som hänt och ber om hjälp hos internatföreståndaren. Hon säger att hon ska försöka få dit en kurator. Till saken hör att, skolan profilerar sig som en drog- och alkoholfri skola. På skolan går också elever som haft tidigare problem med droger. Det finns även elever med Aspergers syndrom, ett socialt handikapp. Konstigt nog har skolan ingen kurator tillsatt för alla elever.

Eftermiddagen, dag 2, får eleverna reda på att det ska dröja en vecka innan gruppsamtal kan ordnas.

På måndagen veckan efter försöker en annan elev elev 2 ta livet av sig. Denna gång tillkallas ambulans.

Elevskyddsombudet är utomlands. Samma dag vill elever som mått mycket dåligt av det tragiska, som hänt träffa rektorn. Han har inte tid. Eleverna frågar om det finns krisgrupper för sådant här. Han svarar spydigt med att skolan inte är något jävla behandlingshem. Vill man ha hjälp får man söka den själv, fräser han fram.

Tisdagens möte, dagen efter det andra självmordsförsöket, kommer endast fyra elever till mötet med kuratorn. Lärarna har inte fått någon information och släpper inte iväg elever. Internatföreståndaren har ordnat kuratorhjälp, utan rektorns vetskap.

På onsdagen kommer eleven som på måndagen försökt ta livet av sig själv hem från närmsta större stad, där hon bott hos vänner. Hon är i mycket dåligt skick och hennes vänner har ingen utbildning om hur man hanterar djupt deprimerade människor.

På torsdagen blir två elever inkallade till rektorn som förklarar att det finns en plan för krishantering. Han hävdar att elever som har problem måste skriva detta i sin ansökan, vilket elev 2 gjort. Samtidigt påstår han att det inte behövs en kurator på skolan. Fram tills jul fanns det en kurator som var tillgänglig i krisfall, vilket detta uppenbarligen inte räknas som. Han säger vidare att eleverna får fortsätta ha gruppsamtalen, en gång i veckan.

På fredagen blir alla inkallade till gruppsamtal med kuratorn och internatföreståndaren. Stämningen är låg. Flera elever gråter och har dåligt samvete. En del klandrar sig själva för vad som hänt.

Elev 2 blir samma dag skickad till psykakuten i närmaste större stad. Hon bedöms av läkaren som mycket sjuk och skulle inte må bra, av att skickas till ett behandlingshem, i en annan stad, som föreslagits från skolan.

När elev 2 kommer tillbaka till skolan väntar rektorn och internatföreståndaren på henne. Hon skickas ensam hem på ett tåg till Stockholm. Rektorn går sedan upp och förklarar för eleverna i den drabbade korridoren, att han tagit ett beslut som elev 2 inte själv kunnat ta.

Allt lugnar långsamt ner sig. Eleverna fortsätter med sina gruppsamtal.

Här slutar första delen av denna berättelse. Andra delen följer nu.

Skolan har som sagt ett uttalat alkohol- och drogförbud. Då att du skriver in dig på internatet, skriver du även på att du inte ska använda droger på skolans område.

Alkoholförbudet har varit omdiskuterat och kritiserats av elever såväl som lärare, under en längre tid. Personal och lärare har konsekvent sett genom fingrarna och elever har kunnat festa utan några större problem.

När internatföreståndaren visar eleverna runt i början av terminen finns det vin och ölflaskor lite överallt i korridorer. Hon slingrar sig undan med, att eleverna glömt städa efter sig. Alkoholförbudet ger redan nu ett genomskinligt och tvetydigt budskap. Kan man dricka bara man städar efter sig?

I början av maj ska rektorn visa några män runt i skolan. Väl uppe i den korridoren jag nämnt tidigare, tappar han hakan. Rektorn som aldrig tidigare intresserat sig för eleverna, har aldrig synts till i internatet, trots att det ligger tiotal meter, från hans kontor. Ölbackar och vinflaskor får han nu se ligga i en hög i köket. Detta är inget nytt. Så har det sett ut sen början av januari.

Han blir väldigt upprörd och sammankallar eleverna till ett möte där han hotar med att om han får se en ölburk till åker samtliga elever ut från internatkorridoren. De bor då ett 20-tal elever, en del från Norrland, Ryssland och andra spridda delar i Sverige. Elevskyddsombudet bor även i korridoren och är den enda eleven från trakten.

Eleverna reagerar kraftigt mot hotet som är kollektiv bestraffning vilket är förbjudet i lag. En del elever har inte druckit en droppe, ska de straffas. Genom en journalist från lokaltidningen, publiceras dagen efter en artikel, om elevernas missnöje med rektorn och skolledningen. Elevombudsmannens namn förkommer ofta i artikeln och han kritiserar ledningen mycket.

Samma dag som artikeln publiceras vill rektorn ha ett möte med alla elever från korridoren. Elever från andra korridorer vill närvara, då det borde röra dem också, men dessa förvisas. Rektorn vill att samlingsrummet i korridoren ska röksaneras och att eleverna ska betala detta. Han fryser depositionsavgiften för rummen på 250 kronor, tills saneringen betalas av eleverna.

Rummet är inte inrökt men det luktar rök från textilerna. Detta rum var dock i detta skick, långt innan eleverna flyttade in i korridoren, i början av januari.

Elevskyddsombudet uppmanas gå ner till expeditionen, där han kan hämta papper. Dessa papper talar om att han blivit avstängd från internatet och ombeds flytta ut snarast. Han kan dock som tur är flytta till föräldrahemmet ett par mil därifrån.

Han har tidigare fått en muntlig varning från rektorn. Grundlösa anklagelser om elevens dryckesvanor och attityd skulle stödja denna muntliga varning. Den kom inte långt efter elevskyddsombudet hårt kritiserat skolans ledning angående förbandslådor och elevernas säkerhet.

Rektorn säger också att skolans elever är vuxna och kan ta hand om sig själva och varandra. Samtidigt är eleverna omogna, eftersom de inte klarar följa drogpolicyn.

Eleverna ska alltså agera varandras psykologer men dricker de en öl åker det ut. Eleverna frågar rektorn hur han kan behandla människor så här. Han svarar då att han är förvaltningschef skriver under intyg som rektor och han säger även "att ni skulle bara våga utmana mig". Det gjorde, dumdristigt nog kan tyckas, elevskyddsombudet. Han åkte ut.

Skolan har också en verksamhetsplan. Där elevdemokrati och inflytande står högt på listan. Detta är bara två av många skräckhistorier runt denna rektor. Skolan är nu via elevorganisationen och elevombudsmannen anmäld till JO Jämställdhetsombudsmannen. Skolan har svarat på anmälan och elevorganisationen arbetar för fullt på ett remissvar, för att det ska bli en grundlig undersökning av skolans toppstyrning och rektor.

Jag är, som du säkert räknat ut, elevskyddsombudet. Ingen martyr eller hjälte på något sätt. Så här i efterhand är det mycket jag ångrar. Men jag kommer aldrig att ångra att jag vågade kämpa för det jag tror på. Demokrati, inflytande och yttrandefrihet. Tre punkter som skolans rektor konsekvent motarbetade.

För ytterligare information om ärendet. Kontakta mig så skickar jag över information.

Tack för visat intresse, låt aldrig något liknande hända igen!

Av Jens Larsen 23 nov 2001 16:16