En köpfri dag på lördag

Vare sig vi tycker om det eller inte så lever vi i en ekonomi där bra är ekvivalent med mycket och snabbt. Ju mer vi kan konsumera på ju kortare tid, desto bättre är det. Efter terrordåden i USA så vädjade presidenten till sina lojala undersåtar att "gå ut och spendera - stå upp mot
terrorismen". Bästa sättet att bekämpa terrorister är med ditt kreditkort, nåja, snäppet efter ett B52-plan såklart.

Om man nu för en kort sekund skulle våga sätta sig upp mot detta paradigm att konsumtion är en omskrivning av välstånd betecknas man automatiskt som en samhällsfiende av grad nummer ett. Är man inte en kommunist så är man i alla fall verklighetsfrånvänd vänstervriden miljöextremist.

Konsumtionen formar våra liv. Varje dag utsätts vi för tusentals budskap som vill få oss att sporta, äta, åka, tänka och prata på ett visst sätt. Allt går att uttrycka med konsumtion. Vare sig du vill vara en i mängden eller vara ensam på toppen så finns det ett utbud för dig.

Vi har alla lärt oss att vara kritiska duktiga konsumenter. "Man kan inte lura konsumenterna." Jodå, det går alldeles utmärkt. När du står nere på pizzerian och ska välja dricka till hawaiin så vrakar du mellan ett enormt
utbud. Kanske blir det en Sprite, Mer, Tab xtra, Fanta eller Bonaqua. Visst väljer vi med vårt fria intellekt och vår okränkbara konsumentmakt på pizzerian, men vilken dricka vi än väljer så är det Coca-cola company som får plus på kontot.

Som konsument är jag mycket kritisk i mitt val av Minidiscspelare. Jag måste absolut ha hundra sekunders skakminne, tolv kanalers stereoljud och grymmaste lurarna i hela byn. Om jag egentligen behöver en Minidisc? Där
kom den, den förbjudna frågan. Kritiska konsumenter ifrågasätter produktens egenskaper, absolut inte produkten i sig.

Alla tänkbara krämpor kan botas genom konsumtion. De som hävdar något annat, exempelvis att en sjukdom kanske inte kan botas med en avancerad medicin utan med en annan livsstil är minst lika bakom flötet som de som hävdade att jorden var platt häromsistens.

Det roligaste av allt är att reklamens främsta försvarare, de frihandelsdyrkande ekonomerna erkänner att egentligen borde inte reklamen få finnas. För i en perfekt marknadsekonomi, det vill säga den som alla samhällsmodeller bygger på, så är alla varor homogena. På svenska innebär det att varumärken och reklam är lika omöjliga som skor utan logga är idag.

"Participate by not participating" säger det kanadensiska magasinet Adbusters som ligger bakom den köpfria dagen. Alla som varit föreningsaktiva vet hur trögt det är att få folk att engagera sig, vare sig det gäller att skänka en krona till Amnesty eller lämna in sina oerhört nödvändiga kvicksilverbatterier. Men i det här fallet handlar det ju faktiskt om att få folk att inte göra någonting, det kan väl inte vara så svårt? Tro mig, det är svårare.

Av Daniel Nilsson 22 nov 2001 15:00