Ska inte alla vara trygga i skolan?

Ni såg den säkert också, Expressens löpsedel i går måndag 19/11. Andreas, 14 år och elev på Svenska Balettskolan, ligger på sjukhus med en kraftig hjärnskakning. För att han dansar balett. Nedslagen och misshandlad av jämnåriga barn.
Det knyter sig i magen på mig när jag läser artikeln. Och när jag ser inslaget på tv, med den nochalanta rektorn som tycker att problemet ska lösas med att dansarna flyttas till en gymnasieskola där balettgymnasiet finns.

För ett år sedan hängde tre niondeklassare ut en tioårig pojke genom ett fönster på femte våningen, för att han var en "balettbög". Han, Andreas och en annan elev berättar om dagliga trakasserier, fysiskt våld - och om lärare som inte ingriper.

Rektor Sven Erik Tunerholt verkar tycka att pojkar som dansar balett får stå ut med lite skit. Att de som har intressen som är ovanliga för pojkar är just ovanliga och därför bör förvänta sig att behandlas annorlunda. En elev från skolan "antimobbingsprogram" framträder i tv och säger att de inte kan göra något eftersom det är just pojkarna på balettskolan som mobbas, "för att de är pojkar som dansar balett". "Men bara för att några stycken gör såhär betyder inte det att alla 1000 eleverna på skolan mobbar danseleverna", säger hon, och utesluter alltså de dansande pojkarna från "antimobbingsprogrammet". Mobbing som faktiskt pågår på skolan varje dag tänker inte "antimobbingsprogrammet" försöka åtgärda. Vad har man då ett "antimobbingsprogram" till?

Men är det inte meningen att alla de 1000 eleverna ska kunna gå till skolan och känna sig trygga? Känna att alla får plats, att alla får vara sig själva utan att bli misshandlade och mobbade? Står det inte i nån skollag nånstans att alla elever ska ha samma rättigheter till att känna sig säkra på skolan? Jo, faktiskt. På Skolverkets hemsida www.skolverket.se står det: "Ingen elev ska behöva gå till skolan och vara rädd för att bli trakasserad. Detta kräver ett medvetet arbete på varje skola för att förebygga, upptäcka och åtgärda mobbning."

Fast det kanske bara är ett styrdokument? En målsättning? Lite spill får man kanske räkna med i skolans värld, alla barn kanske inte ska slippa dagliga trakasserier?
Hur ska man då åtgärda mobbingen? Ja, en åtgärd är ju, som rektor Sven Erik Tunerholt också föreslår, att flytta danseleverna till en annan skola. Då slipper de ju bli mobbade. Men vad lär sig mobbarna av det? Att det är okej att mobba folk som är annorlunda, som har annorlunda intressen? Att de som inte är som vi, de ska vi inte heller ha i närheten?

Och lärarna då, vad gör lärarna? Andreas berättar i tv att många såg när en annan kille dunkade hans huvud i skåpet, och tog stryptag på honom. Ingen grep in. Rektorn säger : "De som såg på tyckte inte att det såg så farligt ut". Där gav rektor Sven Erik Tunerholt sig själv Icke Godkänt. Att en lärare, kanske flera, tillåter en elev på sin skola att misshandla en annan elev, är under all möjlig kritik. Att sedan denna eller dessa lärare försvaras av rektorn, det är ju fullkomligt oförståeligt!

Det är otroligt fruktansvärt synd om de här killarna, som inte får vara ifred på sin skola. Men det är också jävligt synd om mobbarna. Att, som 16-åring bli dömd för att ha hängt ut en tioårig pojke genom ett fönster lovar inte särskilt gott. Att de dagligen kan trakassera och misshandla jämnåriga pojkar utan att någon vuxen griper in är ofattbart. Hur långt ska det gå innan någon reagerar?
Egentligen är nog de här mobbarna skitimponerade av de killar som, trots att "killar inte ska", ändå dansar balett. Mobbarna kanske väldigt gärna skulle vilja prova på nån takt ur Svansjön själva?

Med den här texten vill jag egentligen få igång en debatt om mobbing. Hur får man ett pojkgäng på 16 år att förstå att det inte är okej att misshandla en kille för att han tycker om att dansa balett? När rektorn själv frånsäger sig ansvaret, vems ansvar är det då att se till att de dansande pojkarna kan gå tryggt till skolan och veta att de där blir accepterade precis som de är?

Av Anna Holmqvist 20 nov 2001 17:28