Att möta Ingen

Kalla nycklar i, vrider om och sliter upp
Slamrar, ekar och skriker nu är hon hemma, hemma hos Ingen
Ingen säger hej, Ingen kysser min nacke, Ingen smeker min hand

Ett hjärta slår på golvet, Ingen har hoppat på det, slitit, ryckt. Länge.
Blodet överallt.
I hörnet med dammet, i skåpet med breven, på mattan av trasor, i sängen med lakan, i kudden med dun, i duschen med vatten, på pianot med tangenterna, på blomman med rosen, på väggen med tavlan.

Morgon, kväll, natt. Vid natt, vid natt. Vid natt.
Ingen sliter , Ingen ropar,

Ingen vet. Bara.

Natten tar, nyper. Ristar hud,
fönstret skakar
kan inte prata, inte ens röra mig, det går inte.
Fingrar kalla och blodet för tjockt, håret tungt och ögon så borta. Ingen vet.

Varför. Ingen vet ju. Blodet överallt, smakar överallt.
I klumpar med damm ligger det i hörnet, tjockt, tjockt, tjockt

Ingen vet. Bara.

Av Marita Söderström 20 nov 2001 14:28