Krönika om produktplacering

Reklamfilm på bio är en sak, den hör liksom till den genuina biokänslan. Småprat och godisprassel blandas med rolig och mindre rolig reklam för diverse obskyra produkter som vi behöver och inte behöver.

Trailern för kommande filmer är också den ok. Jag menar, utan att puffa för kommande njutningar skulle vi ju missa en del. Det stora mischmaschet infinner sig när filmen börjar. Den modiga hjälten räddar världen och fixar den snygga tjejen, iklädd senaste hugo boss kläder och dyra solglasögon. Naturligtvis får vi se närbilder på både armbandsuret och mobiltelefonen, ingen ska missa att det finns grejer att köpa.

Smygreklamen, i branschen känd under begreppet "product placement" blir alltmer vanlig och utbredd. Ibland undrar man om filmen är gjord för reklamen, eller om reklamen är profilerad för filmen. Det är svårt att avgöra när man började med synlig produktplacering i film, men helt klart är att utan de populära James Bond-filmerna, så skulle utvecklingen inte gått så fort fram som den gjort på området. Nåde den som missar vilken bil agent 007 kör, vilka solglasögon han bär, och på senare år, vilken mobiltelefon han använder.

Storföretagen betalar ibland stora summor för att få med sina produkter i filmer, och ofta råder rena förhandlingskrigen om heta filmkontrakt. Ericsson fick enligt rykten betala en stor summa pengar, samt ta fram en telefon som inte fanns, för att få agent 007 att använda deras produkt i "Tomorrow never dies". Ibland blir smygreklamen så tydlig att den inte ens kan kallas för smygreklam. Praktexemplet är high-school-filmer, som marknadsför kläder, bilar och, framförallt, musik.

Ibland känns filmerna som långa musikvideos. Den klassiska filmmusiken, med specialkomponerad instrumentalmusik, får allt mer ge vika för hits som redan toppar listorna innan filmen haft premiär. Allt detta beror självklart på att den köpstarkaste konsumentgruppen är ungdomar. Har man en hygglig film med halvkända, snygga, skådespelare med bra musik i bakgrunden, ja då kan man sälja vad som helst.

Nu låter det på mig som att all produktplacering är av ondo. Så är det förstås inte. Reklamintäkterna betyder förstås mycket för filmbolagen, som täcker en stor del av finansieringen på det här sättet, och det är ju bra. Inga pengar, ingen film är en känd ekvation. Att det sedan verkar omöjligt att göra till och med en tecknad serie utan att tillföra coca-cola och annat i handlingen, det är något man får leva med, se bara på Simpsons.

Jag undrar vad som hänt om alla tiders goda hjälte, Bamse, skapats på 90-talet. Hade han då käkat Ekströms kräm istället för dunderhonung? En sak är säker, Skalman hade garanterat haft en mat- och sovklocka från Swatch, och lille skutt hade tuggat tuggummi från stimorol.

Av Rob Wikstedt 15 nov 2001 16:05