Pacifism är en livslögn

Pacifister är människor som gärna vill framstå som mer moraliskt högtstående än oss andra. Det är därför de entusiastiskt omfattar sin besynnerliga livslögn, vilken de inbillar sig att berättigar dem till att betrakta sig själva som bättre och finare människor.

Vi andra människor tvingas i vår tillvaro ibland göra svåra och vanskliga moraliska överväganden, exempelvis ta ställning till huruvida det är moraliskt försvarbart att i en viss situation ta till våld och vapen för att freda oss och våra närmaste. Detta slipper dock pacifisten, eftersom han redan i förväg kategoriskt bestämt sig för vad som är oacceptabelt.

Pacifisten säger gärna:

"Jag är en bättre människa, för jag tycker inte att man skall bruka våld mot medmänniskor."

Men vad pacifisten egentligen borde säga är:

"Jag påstår att jag är en bättre människa, därför att jag vägrar bistå mina medmänniskor då de utsätts för våld, och därför att jag reflexmässigt fördömer dem som bistår sina medmänniskor då dessa utsätts för våld."

En pacifist är alltså för det mesta en person som klär sin andliga och fysiska feghet i moralisk skepnad. Han är ett ryggradslöst blötdjur, som i självhävdelsesyfte försöker göra dygd av ryggradslösheten.

Av Samuel Sirén 13 nov 2001 12:00