I hemmets trygga vrå

Detta är ett faktum som gör mig arg, som gör mig ledsen och som får mig att engagera mig i frågor som kvinnofrid. Men trots mitt engagemang är kvinnomisshandel något diffust. Siffror och fall som man läst i någon rapport. I tidningen kan jag då och då läsa om någon kvinna vars namn jag inte ens vet som misshandlats till döds av sin man. Ännu en okänd kvinna som fallit offer för mäns våld. Detta har länge fått mig att bli ursinnig, att dela ut flygblad, skriva motioner, anordna seminarier och demonstrera. Men jag aldrig tänkt mig själv i den situationen. Att jag själv skulle bli slagen av en man har inte funnits i min tankevärld. Inte heller att min mamma eller någon av mina vänner skulle hamna där. Jag har heller aldrig tänkt tanken att någon av mina manliga vänner skulle kunna slå sina flickvänner.

För några år sedan berättade en väns flickvän för mig att hennes pojkvän min vän hade slagit henne. Jag som känt hennes pojkvän i många år kunde inte tro på henne. Inte skulle han, den snällaste och lugnaste killen jag känner kunna lyfta fingret på någon. När deras förhållande en tid senare tog slut på grund av att han misshandlade henne skämdes jag för att jag inte hade trott på henne. Jag ångrar än idag att jag tvivlade den där kvällen när hon kom till mig i förtroende. Mitt tvivel kunde lika gärna ha blivit hennes död. För det är så verkligheten ser ut för många kvinnor som blir misshandlade, de skäms och tiger tills det blir deras död. I Sverige misshandlas en kvinna till döds av en man var tionde dag. Den farligaste platsen en kvinna kan vara på är i sitt eget hem, där sker 80 procent av våldet mot kvinnor.

Men det är väldigt svårt att veta vad man ska göra i sådana här situationer, för såväl den misshandlade kvinnan, som för en man som misshandlar men vill få hjälp eller för en utomstående som vet om misshandeln. För det första är det svårt att definiera vad som är misshandel. I många fall så är det inte fråga om att regelbundet spöa sin hustru eller sambo så hon får skador. Istället är det mycket vanligare med psykisk misshandel, kontroll av hennes liv, begränsning av hennes fritid. Det kan vara allt från att bli inlåst till att inte få tillgång till telefonen. Istället för en knytnäve i ansiktet kan det vara knuffar, drag i hår, vridning av armar eller att kasta föremål på henne. Även hot om slag är misshandel. I alla fall enligt lagen men verkligheten ser annorlunda ut. Hur bevisar du att din pojkvän brukar knuffa omkull dig, vrida dina armar och kasta in dig i väggen om du inte får märken? Hur förklarar du att han utåt sett är världens snällaste och skickar blommor till ditt jobb, hämtar dig så fort du varit någonstans och behandlar dig som en prinsessa bland andra människor och sedan slår dig när ni kommer hem?

"Lämna honom! Det är bara att gå!" Det är det vanligaste rådet en misshandlad kvinna får. Hur ska man förklara varför man stannar. Att du samtidigt som han slår dig är du i beroendeställning och inte klarar av att lämna honom. Hur ska en utomstående förstå känslan av att man inte är värd något bättre. Att ens självförtroende är så dåligt att man inte tror sig klara av något annat än att stanna kvar. Kvinnojouren ger goda råd men när samtalet är slut är situationen densamma som förut, om inte värre eftersom det syns på telefonräkningen att man ringt. "Anmäl det svinet!" Hur kan man anmäla något som inte går att bevisa? Och vad händer om du anmäler och ditt ord står mot hans i rättegång och du förlorar? Hur blir ditt liv efteråt? Hur låter det när jag försöker förklara att han ljuger bättre än jag talar sanning?

Det är mycket som spelar in när en kvinna väljer att stanna kvar i ett misshandelsförhållande, men som utomstående är det mycket frustrerande att inte kunna göra något. Trots att jag själv har varit aktiv med sådana här frågor i många år, och har läst om mängder med fall av hustrumisshandel och mönster för misshandelsfall inom förhållanden, så står jag lika handfallen när jag nu åter stöter på det i verkligheten. En kvinna utan den enda minst av självrespekt och styrka att förändra sin situation avfärdar alla mina råd med mycket hållbara argument. Hon har själv tänkt igenom alla av dem. Hon har inget förtroende för polisen efter tidigare erfarenheter av att anmäla och vägrar gå den vägen. Åtskilliga gånger har hon lämnat honom, men har aldrig varit tillräckligt stark för att inte gå tillbaka när han sedan bönar och ber. Hon beskriver sitt förhållande som himmel eller helvete, och när det är himmel önskar hon alltid att det ska bli annorlunda. Men det blir det aldrig, han slår igen, och igen och igen. Hon känner att hon står i skuld till honom och vill därför inte att han ska straffas utan vårdas, men han söker inte vård frivilligt för han förstår inte att han gör något fel. Jag ringer kvinnojouren i hopp om att få nya lösningar, men svaret är precis det jag redan visste; så länge hon inte vill flytta ifrån honom eller anmäla så kan jag inte göra någonting. Inte mer än finnas till hands och tänka på henne varje kväll då jag går och lägger mig. Blir hon misshandlad ikväll eller får hon vara ifred?

Av Frida Karlsson 09 nov 2001 12:13