En kväll med grabbarna

Det är lördag eftermiddag och världen ligger återigen för mina fötter. Nyrakad, uppklädd och förväntansfull sitter jag och smuttar på en gin & tonic tillsammans med ett gäng likasinnade karriärkillar i kompisens nyinköpta lägenhet. En efter en dimper de sena killarna in, försedda med en grå kasse i näven och ett stort smile på läpparna. Värden visar dem runt de 49 kvadratmetrarna och påpekar gång på gång att "Den här lyan får duga tills vidare för det är ju inte så smart att plocka loss cash nu när aktierna står så lågt!" och syftar då på aktier som inte existerar. Sanningen är att ingen i det samlade gänget har ett öre på banken men åker tack vare bankens hjälp ändå runt i fina bilar och lever vidlyftiga liv med allt vad det innebär.

Sedan flyter kvällen på enligt den vanliga stilen med öl, fotboll på canal, chips, grogg, cigg, skryt och meningslösa analyser där alla av någon anledning blivit proffs på alla ämnen. "Jag är inte rasist, men." är bara en av alla de klyschor som haglar kring bordet under kvällens lopp. De huvudsakliga samtalsämnena kretsar dock kring tidigare upplevda fylleskandaler och sexupplevelser.

Några timmar senare, när samtliga cd-skivor plockats ur sina fodral blir det helt plötsligt bråttom värre. Någon har ringt taxi och viss osämja uppstår när vi diskuterar om vi ska bege sig in till stan redan eller sitta kvar en stund och vänta tills det har blivit drag på ställena. Till slut sitter ändå alla inklämda i en taxibuss på väg från förorten till city och vid framkomsten är det för ovanlighetens skull så att de killar som enligt egen utsago har de bästa jobben, råkar vara utan kontanter för tillfället. I krogkön ringer samma killar runt till sina hippa "polare" som utan svårighet kan fixa in oss allihop på vilket ställe som helst. Av en händelse är ingen av dessa "polare" anträffbar denna kväll så vi blir högt och tydligt informerade om att "vi måste stå kvar och köa som vilken Svensson som helst".

Väl inne på stället upphör gemenskapen och såväl moral som etik betraktas som överflödigt hos de flesta. Tunnelseendet tar överhanden och det enda som vi har ögon för resten av kvällen är potentiella ligg och eventuella drinkbjudare. Ingen har någonsin uttalat det, men underförstått så uppstår alltid en form av casanovatävling när grabbgäng går ut. Man måste få till minst ett hångel under kvällen och då spelar motpartens ålder eller kvalitet ingen större roll. Att klampa in på andras revir och sno en tjej som redan är upptagen ses heller inte som något annat än en merit även om man i nyktert tillstånd råkar vara god vän med den man brädar.

Diskussionerna kring baren är pinsamma och beteendet på dansgolvet ännu pinsammare. De jag pratar med spottar mig konstant i ansiktet, och luktar i värsta fall också spya ur käften, folk spiller öl och drinkar över varandra samtidigt som ljudvolymen och trängseln omöjliggör all form av normal konversation. Trots detta upplevs situationen som fullständigt underbar av samtliga närvarande. Krogbesöket avslutas med att vi allihop, utan att ha koll på väderstrecken, dansar en tät tryckare sjungandes falskt i örat på varsin tjej som vi aldrig träffat förut. Sedan tänds lamporna bryskt och det är dags för kvällens i särklass jobbigaste tumult. Alla gästers jackor skall samtidigt hämtas ut ur garderoben av timanställd personal, vars arbetssätt är allt annat än smidigt och fungerande.

Till slut står vi där på gatan, kille och tjej, båda två tänker samma sak men ingen vågar säga det. Tillfällig sex är ju av någon anledning en tabubelag sysselsättning trots att det är oerhört vanligt förekommande. Vi delar ändå taxi och står utanför hennes port en bra stund innan gentlemannen inom mig föreslår en stunds prat uppe i lägenheten, men bara prat. Inget annat! Nu är det tjejens tur att häva ur sig två rejäla klyschor inom loppet av ett par minuter. På väg upp till lägenheten sägs nämligen med största sannolikhet följande två klassiker i tät följd. "Du ska veta att jag brukar verkligen inte ta hem okända människor på det här sättet!" samt "Du måste vara beredd på att det är jättestökigt i lägenheten för jag har knappt hunnit vara hemma något den senaste tiden!" Vi går in in den nystädade lyan och sätter oss tätt i soffan och lyssnar på 104.7 Lugna Favoriter med våra pipande öron och sedan går resten går av bara farten enligt läran om blommor och bin.

På söndagmorgonen, efter ytterligare ett risigt samlag som utförts enbart på grund av den sedvanliga bakfyllekåtheten, har vi båda samma olustkänslor men åstadkommer ändå ett väl utfört skådespel om vidare kontakt, biobesök någon gång och så vidare. Jag letar rätt på mina inpyrda kläder och hastar som en avlöning ut till den väntande taxin. Hemåt till duschen och därefter en tupplur och en ångestdämpande grogg innan det är dags att ringa pizzabudet och därefter polarna. Alla i gänget har samma åsikt om gårdagkvällen:
"Fan vad kul vi hade igår! Det måste vi göra om nästa helg."

Det hela är egentligen ganska tragiskt, för när jag somnar på soffan strax efter Sportspegeln är det inte bara känslor av vällust som pulserar i min utslitna kropp.

Av Tobias Stål 08 nov 2001 13:25