Ett annat liv - kapitel 1

Med ett ryck satte hon sig upp i sängen. Musiken strömmade ut från klockradion som stod bredvid sängen. Hon måste ha kommit åt volymen igår kväll när hon ställde klockan. Famlande i mörkret fick hon äntligen tyst på skrålandet. Hon satte sig upp och lutade sig mot sänggaveln, sträckte upp handen, tände lampan medan hon knep ihop ögonen hårt. Ibland var det verkligen en pina att behöva stiga upp.

En liten stund unnade hon sig att sitta kvar i den varma, sköna sängen. Hon tänkte på konferensen hon skulle vara med på idag. I sina tankar gick hon igenom föreläsningen hon skulle hålla. Hon hade gjort det så många gånger förr men det var alltid lite pirrigt innan man väl stod där framför sin publik. Hon ryste när hon tänkte på de gånger det inte hade fungerat med alla olika apparater, mikrofoner och högtalare. Det hade åtminstone lärt henne att man alltid måste vara garderad med flera olika presentationssätt. Idag hoppades hon att allt skulle fungera. Konferenscentret hon skulle till idag brukade alltid ha ordning på sina grejor.

Lojt lät hon fötterna glida över sängkanten och ner i de slitna fårskinnstofflorna. Hon drog på sig morgonrocken som låg nere vid fotändan och reste sig. Hon rättade till sängkläderna och lade på överkastet. Dörren till badrummet stod öppen så hon sträckte in handen, vred på duschen och gick ut i köket. Där fyllde hon på vattenkokaren med vatten och satte på den. Hon plockade ut sin favoritmugg ur skåpet, fyllde tesilen med te, svalde ner en vitamintablett med ett glas juice innan hon gick tillbaka till badrummet. Därinne var det ångande varmt och skönt.

Länge stod hon under de varma, sköna strålarna från duschen innan hon började tvätta håret. Blundande lät hon schampot skölja över sitt ansikte. När håret var ordentligt ursköljt masserade hon in balsam, tog fram duschtvålen och började tvåla in hela kroppen. Hon njöt av att känna det mjuka löddret leta sig fram över hela kroppen. I fantasin var det någon annans händer som smekte över hennes kropp. När handen nådde ner till magen kände hon det välbekanta ärret under sina händer. Efter alla dessa år kunde hon fortfarande inte känna på det utan att magen drog ihop sig och det stack till i bröstet. Förtrollningen var bruten, hon sköljde av sig tvållöddret och sköljde ur håret en sista gång.

Medan hon smorde i sin kropp började hon återigen att gå igenom sin föreläsning. Hon tyckte om att vara väl förberedd. Spegeln var alldeles immig, hon sträckte ut handen och sköt upp dörren. Kylan som strömmade in fick hennes hud att dra ihop sig och bli alldeles prickig. Efter en stund hade imman från spegeln försvunnit och hon tittade på sin bild. Kroppen såg fortfarande ganska okej ut. Det borde den vara också, så mycket tid som hon spenderade på att hålla den i trim. Hon var inget träningsfreak som tillbringade halva dagarna på ett gym utan hon gjorde bara sånt som hon tyckte var roligt. Simmade tre gånger i veckan, promenerade till och från jobbet varje dag. Det allra roligaste var dansen som hon hade börjat med.

Hon svepte på sig morgonrocken och gick ut i köket. Vattenkokaren hade slagit av för länge sedan. Men det var bara bra, hon tyckte inte om att dricka kokhett te. Hon sträckte ut handen till fruktskålen och tog en banan och ett äpple som hon skivade ner i en djup tallrik. Ovanpå alltihop hällde hon filmjölk och ett par skedar müsli. Tystnaden bröts av en telefonsignal.
- Maria Stjärnkvist, sa hon när hon lyfte luren.
- Hej Maria. Det är Peter. Du måste hjälpa mig med en sak.

Peter var Marias chef. Hon tyckte mycket om honom och hela hans bullriga familj med för den delen.
- Javisst, det låter som om du har fullt upp, svarade Maria.
- Om du bara visste, Pyret har antagligen åkt på öroninflammation så varken jag eller Lena har fått en blund i ögonen i natt.

Pyret var det senaste tillskottet i Peters och Lenas familj.
- Stackars liten, sa Maria.
- Sån tur är så har Lena fått en tid på vårdcentralen till henne nu på morgonen. Men jag måste se till att de andra busarna under tiden. Tvillingarna har fått halsfluss och måste vara hemma från skolan. Lena måste komma hem från vårdcentralen innan jag kan komma iväg till jobbet, sa Peter.
- Säg bara vad jag ska göra så fixar jag det, svarade Maria.
- Kan du vara snäll och ta vägen förbi kontoret och hämta min portfölj där. Jag lät den ligga kvar igår kväll eftersom jag tänkte att jag skulle vara tidigt på jobbet idag, sa Peter.
- Det ordnar jag, inga problem. Du hinner väl i tid till konferensen, du har väl inte glömt att det är du som ska hålla inledningstalet? sa Maria.
- Det är just det som är problemet. Jag är inte riktigt säker på att jag hinner. Jag tror att jag ska klara av det men om jag inte gör det så vill jag att du gör det åt mig, sa Peter.
- Är du alldeles galen? Jag har en egen föreläsning att ta hand om, sa Maria.
- Tror du inte att jag vet det? Jag vet att det är mycket begärt, men du är den enda som jag kan fråga. De andra är så nya än så länge så jag vet inte riktigt var jag har dem. Snälla Maria, du kan väl göra det. Om jag hinner i tid så gör jag det naturligtvis själv. Jag vet att du kommer göra det jättebra, sa Peter vädjande.

Maria var tyst en liten stund och funderade innan hon svarade.
- Okej, men det kommer att kosta, sa hon.
- Du är en ängel. Vad skulle jag göra utan dig, du är en pärla, utbrast Peter lättad.
- Har du något utkast till talet som jag kan ha någon nytta av då? frågade Maria.
- Det ligger i min portfölj, det är inte renskrivet, jag skulle ha gjort det i morse. Förhoppningsvis har du åtminstone lite nytta av det, sa Peter.
- Det låter som om jag har en del att ta itu med. Jag ska bara slänga i mig lite frukost och klä på mig, sedan måste jag skynda mig iväg. Ta hand om dina barn nu och hälsa till Lena från mig, sa Maria lite pressat.
- Jag ska skynda mig så mycket jag kan, ropade Lena i bakgrunden. Maria hade svårt för att uppfatta vad hon sa eftersom Pyrets tjut skar igenom allt.
- Tack Maria, jag kommer så fort jag hinner, sa Peter
- Vi ses, sa Maria och lade på luren.

Irriterad över att behöva ta över Peters tal skyndade hon sig att äta upp sin frukost. Nu hade hon bråttom om hon skulle hinna med allt. Det var bara två timmar kvar tills konferensen skulle börja.

Maria borstade tänderna och gick sedan in i klädkammaren. Hon bodde i en gammal lägenhet med en generöst tilltagen klädkammare där hon fick plats med en liten hörna där hon kunde sitta och torka håret. Medan hon formade håret i den varma luftströmmen så började hon tänka på vad hon skulle säga i inledningstalet. Den obligatoriska informationen om företaget och programmet för konferensen måste naturligtvis vara med. Ett eller annat skämt skulle hon också försöka klämma in. Hon hade lärt sig att om man bara fick sina åhörare att koppla av en smula så lyssnade de mer uppmärksamt sedan. Efter en stund tittade hon sig i spegeln och konstaterade att bättre än så här blev håret inte idag. Hon hade inte tid att sitta längre. Kläderna som hon skulle ha hade hon valt ut redan igår. Svarta byxor, en svart urringad topp, svart skärp och en kavaj. Maria tog på sig trosor, bh, strumpor och sträckte ut handen mot byxorna. Usch vad trånga de kändes över magen. Hon hade nog ätit sin frukost alldeles för fort eller så var det kanske dags för hennes mens. Ända sedan hon lät sätta in spiralen för sex år sedan hade hennes mens varit mer eller mindre oregelbunden. Periodvis kunde den upphöra helt för att sedan helt plötsligt dyka upp. Hon visste aldrig när hon skulle få en blödning. Egentligen fanns det ingen större anledning att ha kvar spiralen eftersom hennes sexliv var nästan obefintligt nu för tiden, det var flera månader sedan sist. De få gånger som det ändå hände gick det ju att skydda sig på andra sätt. Hon bestämde sig för att ringa och beställa en tid hos gynekologen imorgon. Det var säkert drygt ett år sedan hon var på någon kontroll sist så det var nog dags för det.

Nu fick hon skynda sig om hon skulle hinna med allting. Lite mascara på ögonfransarna, läppstift på läpparna och hon kände sig redo. Den halvlånga skinnkappan tog hon på armen. Promenaden till jobbet fick hon vara utan idag, istället gick hon ner till garaget och hämtade sin bil.

Av Camilla Sydvart 07 nov 2001 13:30