Olagligt krig, humanitär katastrof

Men världens ledare jublar över det lidande jordens rikaste land åsamkar ett av jordens fattigaste folk. Alla länder skickar sina representanter, de trängs om att komma först, ivriga att bedyra sitt stöd för USA:s krigsförbrytelser.

Humanitär katastrof
Uppemot 1 500 civila har dödats som en direkt följd av bombningarna. Men de indirekta effekterna - av svält, epidemier och landsflykt - kommer sannolikt att leda till 100 000-tals döda. Trots allt tal om "smarta" bomber och "kirurgisk precision", har USA bombat FN:s minröjningskontor, Röda Korsets lokaler vid två tillfällen och ett sjukhus drivet av Röda halvmånen. Trots talet om "humanitära hänsynstaganden", sprider USA godtyckligt ut personminor, vars syfte det är att lemlästa människor.

I ett försök att vinna världens samtycke har USA släppt mat från luften. Totalt 37 000 dagsransoner. Men maten har släppts på ett område som motsvarar 10 procent av Afghanistan. Det finns idag i Afghanistan mellan 4 och 7 miljoner svältande och bombningarna försvårar transporter av livsmedelsbistånd. Läkare utan gränser menar därför att det är fråga om "ett rent propagandaverktyg, som har lite verkligt värde för det afghanska folket". Att det är ett PR-jippo förstärks av det faktum att det första kravet USA ställde på Pakistan var att de skulle stänga gränsen och upphöra med matleveranser. Proportionen mellan bomber och mat talar också sitt tydliga språk. 40 miljarder dollar har avsatts till kriget mot terrorismen, medan 324 miljoner har avsatts till humanitärt bistånd till Afghanistan. Det humanitära biståndet motsvarar alltså mindre än en procent av vad som avsatts till kriget.

Självförsvarsrätten och säkerhetsrådet
USA åberopar sin rätt till självförsvar när de angriper Afghanistan. Denna är dock inte tillämplig.

För det första erkänner FN-stadgan självförsvarsrätten som en rätt en stat har gentemot en annan stat och endast som ett undantag som gäller "intill dess att säkerhetsrådet vidtagit nödvändiga åtgärder för upprätthållande av internationell fred och säkerhet" artikel 51. FN:s säkerhetsråd har antagit två resolutioner, nr 1368 av den 12 september och nr 1373 av den 28 september.

I dessa resolutioner bekräftas i inledningen "den naturliga rätten till individuellt eller kollektivt självförsvar i enlighet med stadgan", det vill säga intill dess säkerhetsrådet _vidtagit åtgärder_ min betoning. Detta gör säkerhetsrådet med resolution 1373 där ett antal åtgärder mot terrorism antas som medlemsstaterna ska vidta. Inte i någon av resolutionerna beslutas om militära sanktioner mot något land. Båda resolutioner avslutas med att säkerhetsrådet även fortsättningsvis bevakar frågan. Säkerhetsrådet har således vidtagit åtgärder.

Veterandiplomaten Sverker Åström, som varit i diplomatisk tjänst sedan 50-talet, är tydlig, när han konfronteras med Anna Lindhs påstående om att säkerhetsrådets resolutioner ger USA rätt till angrepp mot Afghanistan: "Det gör de inte. Det är fel". Därtill tyder det mesta på att de amerikanska byggnaderna inte angripits av någon annan stat, utan av kriminella personer. Därmed är det fråga om ett vanligt utlämningsförfarande, och först om en stat vägrar lämna ut de misstänkta, kan FN besluta om militära sanktioner. Men det är inte en fråga för USA utan en fråga för FN:s säkerhetsråd, som dels kräver ett särskilt beslut, dels att FN leder de militära operationerna.

För det andra har som Åström förklarar Sverige alltid haft en mycket restriktiv tolkning av självförsvarsrätten. Det måste vara fråga om ett angrepp från en annan stat, preventivt själförsvar har ej accepterats samt rätten kan endast tillämpas för att avvärja ett pågående anfall. Inga av dess kriterier uppfylls. Däremot har USA och Israel - efterkrigstidens mest aggressiva länder - länge slagits för en vid tolkning av självförsvarsrätten, som ger starka länder rätt till vedergällning och preventivt självförsvar. Till dessa länder har nu vår socialdemokratiska regering anslutit Sverige.

Fråga om juridiskt finlir? Lärdomar från Irak
En del tycks mena att detta är juridiskt finlir, att världen stödjer USA och att säkerhetsrådet kan ge USA rätt i efterhand. Men så är det inte. Säkerhetsrådet kan vidta militära åtgärder, men dessa måste stå under ledning och kontroll av säkerhetsrådet och dess militära stabsutskott FN-stadgans artikel 46-47. Men kan det invändas alliansens angrepp på Irak 1991 stod inte under säkerhetsrådets ledning. Det stämmer, men resolution 678 som möjliggjorde alliansens angrepp bröt mot FN-stadgans artikel 46-47.

Vad som följde därav borde ha lärt världen att aldrig igen legitimera USA:s våldsanvändning, ty detta brott ledde dels till omfattande åsidosättande av krigets lagar och en humanitär katastrof, dels till att de propåer om tillbakadragande som Irak skickade ut aldrig behandlades. Kriget hade troligen kunnat undvikas. Och när det väl var igång, var det fråga om ren slakt. 88 500 ton bomber vräktes ner över Irak. Samtidigt som vapenstilleståndet skrevs på angreps flyende irakier på Basravägen, varav många civila, med klusterbomber och Napalm B - den sort som fortsätter att brinna in till skelettet. USA använde snöplogar monterade på stridsvagnar för att begrava tusentals irakiska soldater längs elva mil skyttegravar. En av de ansvariga överstarna konstaterade "Vad jag vet, är att vi kan ha dödat tusentals". Enligt den amerikanska militärledningen dödades omkring 100 000 irakiska soldater; enligt franska underrättelsebaserade källor dödades 200 000 civila. Det innebär att på varje dödad amerikansk soldat gick 675 dödade irakiska soldater och 1350 dödade civila irakier. Det är inte krig. Det är slakt.

Att lära av historien
Vad vi borde ha lärt oss är att aldrig någonsin ge vårt stöd till detta lands krig. Ingen vet vad USA egentligen gör i Afghanistan idag. CIA köper ensamrätten för alla bilder över Afghanistan som tas från amerikanska privata satelliter. USA:s utrikesminister, Collin Powell, har försökt få Quatar att stänga Al-Jazeera, den enda nyhetsförmedling som rapporterar inne ifrån Afghanistan. Då de visar effekten av de amerikanska bomberna "uppviglar de till antiamerikanism", menar Powell. USA försöker, liksom i gulfkriget, dölja effekterna av sin krigföring, och när sanningen om kriget kommer fram, kan det vara för sent att stoppa lidandet.

Av Tony Johansson 06 nov 2001 09:11