Tjejer kan inte boxas!

Min fråga till er självutnämda förståsigpåare är följande: är det testiklarna som boxas? Själv har jag alltid trott att det var armar och händer som utförde slagen.

En härlig fråga som i regel kommer från vår underbara journalistkår, som då och då får för sig att intervjua kvinnliga boxningsutövare, lyder så här: gör det inte ont att få slag på brösten? Varför detta intresse för våra bröst? Först den dagen en journalist frågar en manlig cyklist om det inte gör ont i pungen att sitta och nöta på sadeln, så anser jag att frågan är adekvat.

Ytterligare en fråga som verkar vara av intresse för vissa inom media är följande: är du inte rädd att förstöra ditt utseende, om du exempelvis får en blåklocka? Då jag fick denna fråga vid en intervju för Sportspegeln, så var mitt svar till reportern att han aldrig skulle ställa den frågan till en manlig idrottare. Just den sekvensen av reportaget blev bortklippt och sändes aldrig. Orsaken till detta tror jag är att killars manlighet bekräftas av deras handlingar, då det är mycket action i boxning så är det således jävligt "manligt". Tjejers kvinnlighet bekräftas av vårt utseende, därför blir det väldigt svårt för vissa att förstå att en hel del kvinnor inte är livrädda för att få en blåklocka.

Då det görs reportage om mig så står det i regel följande: Katrin Enoksson, damboxare bla, bla, bla. När det görs tidningsartiklar om min klubbkamrat och landslagskollega står det: Patrick Bogere, boxare. För mig så är boxning såväl som fotboll, handboll, bordtennis, gymnastik, med mera olika sporter. Dessa sporter har en mängd olika spelregler som utövarna ska följa, i de flesta idrotterna finns det också en eller flera domare som tillser att regelverket följs. Sport är för mig en lek/ tävling med olika spelregler som kan utövas av unga och gamla såväl av kvinnor som män, det har således inget med vare sig ålder eller kön att göra. Då någon säger ordet fotboll till mig så tänker jag två mål, elva spelare per lag, en boll, ej använda händerna, gäller att få in bollen i mål. Jag tror att många lägger till följande ord i sin tankebana: manliga utövare. Den enda logiska slutsats jag har kommit fram till är att manliga utövare måste vara något normativt, eftersom de håller på med boxning, fotboll, med mera. För att markera att vi kvinnor som är idrottsutövare är ett undantag från normen så läggs det ständigt till ett prefix, nämligen dam. Således sysslar vi med damboxning och damfotboll.

Även hos svenska boxningsförbundet, som hos de flesta andra specialidrottsförbund, så kommer vi tjejer i tredje hand. Givetvis så ligger vi efter normen, herrarna, men vi ligger också efter tronarvingarna, herrjuniorer och pojkboxare. Inför EM 2000 i Macon ansåg huvuddelen av svenska boxningsförbundets styrelse att det varken var sportsligt eller ekonomiskt försvarbart att sända iväg svenska utövare på damsidan. På herrsidan hade man däremot under säsongen skickat iväg boxare till oräkneliga OS-kval, vilket resulterade i rejäla kostnader och tyvärr var det inte heller några boxare som lyckades kvala in till deltagande i Sydney-OS. Med hjälp av våra respektive boxningsklubbars ekonomiska stöd var vi ändå fyra tjejer som kom iväg till Frankrike och EM. Vi fyra deltagare från Sverige lyckades med bragden att ta hem fyra EM-guld!

Om en knapp månad så beger jag och tre av mina landslagskollegor oss iväg till VM i Scranton, USA. Min förhoppning är att vi kommer hem med en större medaljskörd än våra manliga kolleger som knep ett VM-brons. Men vad vet jag, jag är ju bara en tjej som inte kan boxas.

Av Katrin Enoksson 05 nov 2001 14:37