Om DU läser det här...

Jag vet inte om jag känner dig, men jag känner dig. Nära. Intensivt. Blossande. I varje stund vandrar du med mig. Inom mig. Och du säger att vår tid kommer.

Tro mig - jag tror dig när du säger det. Men jag är trött på att vara klok och förnuftig. Trött på att konservera allt det jag känner för dig. Trött på att vänta på stunden då du och jag förlorar oss i varandra.

Jag vill nu! Med dig!

Utan att veta så vet jag att du är det bästa som hänt mig. Du är så fin, så levande, så vacker. Din doft förföljer mig, lockar mig och jag ser dig framför mig. Min vän, varför kunde inte du vara den då som du är nu? Varför står jag här med vetskapen om att du står där?

Du säger att du kommer tvivla på kärleken om det här inte är sant. Men kom och låt mig visa dig vem jag är. Jag vet vad jag vill. Jag är en man som är din. Jag är din lärare om jag får vara din elev.

Jag vill dig väl, så därför blir det som vi sagt. I mötet med mig själv kommer jag möta dig, i mötet med dig själv kommer du möta mig. Jag vet, jag vet, jag vet, jag vet, jag vet, jag vet...

Men!

Jag vill nu!

Med dig!

Och om du läser det här, så vet du var jag bor...

Av Per Poulsen 03 nov 2001 14:19