En död afghan är en fri afghan?

Än en gång hör man hur det ropas. Gör något! Vad som helst! Läget är åt helvete. Talibanerna ligger i toppen av förtryckarligan och drar sig inte för att vänslas med terrorister skäggigare än de själva. Christian Hasselberg fokuserar på vidrigheterna som de utsätter den afghanska befolkningen för, sannerligen ingen munter historia. Nånting måste göras, talibanerna ska bort.

När man ska välja medel gäller det dock att bestämma sig noggrant för exakt vad man vill uppnå. Vill vi ge talibanerna stryk? Lets bomb! Några kanske gömmer sig i grottor, men en hel del kan man säkert spränga i luften, och dessutom är det rätt riskfritt för bombplanspiloterna.

Hasselberg verkar dock bekymrad över de civila afghanerna och det lidande som talibanerna utsätter dem för. Bör vårt främsta mål istället vara att skydda oskyldiga afghaner från lidande? Där fungerar bomberna en smula sämre. Människorättsorganisationerna, Röda Korset med flera har påpekat detta länge. FN beräknar snart ca 7.5 miljoner afghaner vara i behov av matsändningar för att överleva. Snart kommer vintern och gör mattransporter omöjliga till stora områden. Bombkriget har dragit ner matleveranserna till hälften av vad som krävs.

Bombernas indirekta resultat kan därmed komma att bli att uppemot fyra miljoner afghaner svälter ihjäl i onödan - eller kanske snarare - för att vi ska få spränga lite talibaner.

Hasselberg klagar på att fredsförespråkarna saknar alternativa lösningar. Någonting måste ju göras! Att säkerställa fyra miljoner människors död i svält, är det alltså bättre än att - låta bli?

Av Jonas Frankki 03 nov 2001 13:23