"Stjäl av staten - men inte av mig"

För visst är vi väl lite såna till mans? Kan man lura staten på några hundra så är det inte lika fel som om man gör samma sak mot en privatperson. Varför resonerar vi så? Är det för att staten inte har ett ansikte att förknippa stölden med och för att de eventuella privatpersoner som drabbas av det i förlängningen förblir anonyma för oss?

Den som inbillar sig att uteblivna skatteintäkter inte slår tillbaka på det här landets befolkning i längden, är i min mening mer än lovligt korttänkt.

Jag är själv inte heller någon vän av alla de momskostnader och skattekostnader vi svenskar får leva med. Speciellt som jag allt oftare kommer på mig själv med att tvivla på att de verkligen används på rätt sätt.

Det kan dock aldrig rättfärdiga att ständigt försöka hålla undan pengar för staten. Som jag ser det så betyder ett sånt handlande bara att det blir ännu mindre pengar att lägga på allt det där som jag tycker borde prioriteras mer.
Vi har någorlunda demokratiska vägar att använda för att påverka skatte- och avgiftssystemet i det här landet än så länge. Att undanhålla pengar från samhället som reglerna är nu, drabbar bara tredje man. Det drabbar sjukvården, skolan och allt det där som de flesta av oss håller som viktigast.
Jag säger inte: "Stjäl från staten men inte av mig" längre. Jag säger: "Stjäl inte av endera staten eller mig..."
Det tror jag nämligen är det bästa även för mig själv i längden...

Av Mattias Landgren 02 nov 2001 12:24