Mustafas show versus Kristian Luuk

I "Hassan" ringde Kristian Luuk till ett frimärksmuseum och låtsades vara intresserad av utställningarna. När han fick svar på frågorna började han gäspa av tristess. Vid ett annat tillfälle ringde han till ett konditori och låtsades vara intresserad av kakor. När han fick svar på frågorna härmade han personen på andra sidan luren.

TV4 satsade på en erfaren kändis till sin pratshow. Kristian Luuks talang kom lika väl till uttryck i TV-rutan som på radio. Han beter sig lika bisarrt och barnsligt där. Men tyvärr är dessa inslag bara utfyllnad. Showen kretsar ju kring kändisarna. Programmet marknadsförs i första hand med gästerna.

Kristian Luuk är professionell efter en lång karriär. Gästerna gör storstilade entréer. Han vet hur man pratar med superstjärnor. Han vet hur han ska göra reklam. Superstjärnorna kommer inte dit om de inte får bra PR. Han frågar Victoria Beckham om hennes bröllop eller visar upp hennes skiva i kameran om hon är där av den anledningen. Han får inte gäspa eller härmas, hur gärna han än vill. Han spelar efter reglerna. Publiken skrattar förstås.

Man vet varken mer eller mindre om gästerna efter programmet. De har oftast bara upprepat vad som redan står i skvallertidningarna.

I "Mustafas show" är det annorlunda. Mustafa står med ryggen mot gästerna när de gör entré. Mustafa har ingen aning om hur man pratar med stjärnor. Han ställer oftast frågor som inte har med dem själva att göra på något sätt.

Han avbryter gästerna med inslag. Han frågar Bert Karlsson om han är intresserad av musik istället för att göra reklam för hans senaste produkt. Efter programmen vet man mycket om gästerna. Man ser vilka som tar sig själva på alldeles för stort allvar när de blir bemötta på Mustafas - vad som kan verka - otrevliga sätt. Är det kanske egentligen det som gör belackarna av Mustafa Show illa till mods: gästernas förmåga/oförmåga att skratta åt sig själva? Kanske borde dessa gravallvarliga kritiker i så fall öva upp den förmågan själva?

Jag har aldrig en aning om vad som skall komma härnäst i "Mustafas show". Det blir aldrig enformigt. Publiken skrattar inte alltid efter inslagen. De sitter och funderar på vad poängen var.

Visst kunde ståupparen Sharam Rahi spelat efter reglerna och blivit en Kristian Luuk. Visst kunde man ha försökt pränta in varumärket Sharam Rahi. Men då hade alla komiska poänger gått förlorade. Den förvirrade karaktären Mustafa gör ju vad som faller honom in. Med den följden att det nästan blir vansinnigt roligt, enligt mitt tycke.

"Mustafas show" är roligare än "Sen kväll med Luuk" för att den är oförutsägbar, men kanske främst för att den utmanar. Humorn i "Mustafas show" utmanar tittarna att tänka själva och leva sig in. Man kan till exempel föreställa sig hur det skulle vara att flytta till ett nytt land. Vad skulle man göra om man fick problem utan vänner att vända sig till? Kanske skulle man gå till polisen vid minsta lilla problem. Kanske skulle man gå till skattemyndigheten för att förstå varför skatterna är så höga. Det är väl sällan det går till så men det väcker likväl tankar om hur man finner sig till rätta i ett nytt - eller gammalt - samhälle. Man ifrågasätter många svenska vanor och traditioner som måste verka helt obegripliga för en invandrare.

"Mustafas show" väcker alla dessa tankar med ett leende. "Sen kväll med Luuk" kräver inte att man tänker eller lever sig in. Det räcker med att sitta bekvämt tillbakalutad och titta på. Tyvärr är det ju oftast det som kännetecknar marknadskanalernas program.

Jag hoppas att SVT fortsätter experimentera. Annars kanske det blir fler misslyckanden som till exempel Annika Lantz pratshow. SVT försökte bygga hela showen på det redan inpräntade varumärket Annika Lantz. De försökte underhålla efter TV4:s modell. Det blev inte helt oväntat enformigt.

Annika Lantz kunde förstås inte vara lika elak eller vulgär mot stjärnorna som hon är i radio eller i "Parlamentet". Hon var tvungen att vara ett professionellt PR-verktyg. SVT försökte ta en radiostjärna och göra till programledarstjärna precis som TV4. Men SVT missade helt att den fysiska humor som Kristian Luuk bemästrar kanske inte är Annika Lantz starka sida.

Om Annika Lantz hade spelat en karaktär hade hon kunnat vara hur elak och vulgär som helst. Hon hade kunnat använda sin talang.

Använder man en påhittad karaktär behöver skådespelaren inte ens vara känd. Han eller hon behöver bara ha talang. Som Sharam Rahi. Skådespelaren behöver inte ens kunna tala svenska. Den komiska talangen och programidén blir viktigare än underhållningskompetensen och marknadsföringen. SVT bör helt enkelt satsa på de första och marknadskanalerna på de andra. De bör göra det de är bäst på.

Jag hoppas på fler säsonger med "Mustafas show". Jag hoppas att SVT slår ett slag för intelligent humor och integration på en och samma gång även fortsättningsvis. En del säger förstås att "Mustafas show" är rasistiskt och motverkar integrationen. Men riktigt så okritisk är väl ändå ingen TV-tittare? Tror någon på grundval av "Sen kväll med Luuk" att alla invandrade ester har läst ekonomi på Handels och bor med fru och barn i Stockholm? De som verkligen tror det misstänker väl att alla invandrade iranier är kraftigt byggda och förvirrade på grundval av "Mustafas show".

SVT var kanske förberedda på sådant och valde kanske därför att använda en påhittad karaktär. Jag undrar också hur många som verkligen hade tittat på "Sen kväll med Rahi". Namnet Mustafa leder ju däremot tankarna till en schablonmässig karaktär som redan existerar i de flestas medvetanden.

Det vore faktiskt riktigt roligt om de bytte ut skådespelaren för varje säsong. Till slut skulle den fördomsfulla bilden av "Mustafa" - så heter väl alla invandrare? så ser väl alla invandrare ut? - verkligen försvinna.

Men för att det ska bli fler säsonger så måste det väl finnas tittare. Jag får helt enkelt hoppas att tittarna inte tar sig själva på för stort allvar. Jag hoppas att de inte blir illa till mods av sin egen förmåga/oförmåga att skratta åt sig själva.

Av Henrik Hermansson 01 nov 2001 09:39