Det har uppstått slentrian i kriget

Ända sedan terrorattacken i New York den 11 september har jag varje morgon när jag vaknat väntat mig domedagsrubriker på löpsedlarna. "Nytt världskrig!", "Bin Laden: Alla ska dö!", "Terrorister har tagit över världen"... Kaos och allmän oreda. Till en början var ingenting omöjligt, världens undergång var nära. Men tiden gick och kvällstidningarna fick allt svårare att hitta nya sensationer i terrorkriget. Det kom inga domedagsrubriker. Och jag var besviken.

Alla stora mäns stora tal om hur stor hämnden skulle bli på det stora terroristnätverket ledd av den vidrige Usama blev en del av vardagen. Det var folk som skulle jagas än hit och än dit, det var monster som skulle rökas ut ur sina hålor och det var applåder i kongressen. Det var en sällsam belåtenhet som lyste ur Bushs ögon när han äntligen fick hålla tal till hela världen om hur vi enade skulle slå tillbaka, om hur mänskligheten skulle segra, om hur det goda skulle överleva. Jag vet inte om presidenten valde ur fel hög. Kanske såg han inte att det stod "Filmmanus" på lådan och inte "Måttliga och lagom återhållsamma tal".

Sen började man bomba och det blev lite spännande igen. Nu då, tänkte jag. Men allt blev egentligen vad man kunde vänta sig. Ett propagandakrig av den gamla vanliga sorten. USA bombar byar och sjukhus och anklagas för att fälla minor, terroristerna sägs ha hemliga meddelanden i sina videotal och en viss allians i norr ger sig ut på krigsstigen. Sen händer det inte mycket mer. Rapporterna om mjältbrand tillför inte heller någonting längre. Vart tog det där snacket vägen om att världen inte skulle vara sig lik, att allt skulle bli förändrat? Kanske är det bara vi här uppe i avlägsenheten som fallit tillbaka till det gamla grå. Är det bara här som det uppstått slentrian i kriget?

För krig är underhålling. Det finns ett sug efter spänning, efter att få uttrycka avsky och rädslan. Så länge vi inte själva står i centrum, så länge inte skotten viner runt just våra skallar så kommer nog många med förväntan ta till sig nyheterna om det rådande kriget. Hur skulle annars CNN få tittare till sina direktsända rapporter från Afghanistan? Vem vill annars se små ljuspunkter helt obegripligt fladdrar omkring i ett suddigt mörker på TV-skärmen, om man inte visste att det var bomber man såg?

Jag tycker man måste skärpa sig. Det måste hända något nytt nu. Det kan ju inte finnas hur mycket som helst att bomba där nere. Som det är nu verkar det inte leda till någonting, mer än att människor accepterar situationen, det blir en del av vardagen, om ens det. Kanske faller kriget i glömska snart. Vi måste matas med nya sensationer för att vår, i alla fall min, gråa vardag ska bli lite mer spännande.

Sker det inte genom kriget så måste det ske någonstans. Liv på Mars hade ju varit en sensation utan dess like. Eller, varför inte slå upp löpsedlarna med texten: "Världsfred!", eller hade det kanske varit för tråkigt?

Blir det världsfred så kommer det ju inte att hända så mycket mer. Kanske skulle det då uppstå en svart känsla av besvikelse i vårt undermedvetna... fy vad tråkigt det kommer att bli. För vilken tidning hade du köpt? Den vars löpsedel pryddes av "Världsfred" eller den där svarta bokstäver konstaterade "Världskrig"? Precis... Vi är inte bättre än så...

Av Arvid Jurjaks 31 okt 2001 14:22