Ytliga människor skadar andra

En del människor bantar för sin egen skull. En del människor tycker att smala kroppar är snyggast. Så långt är det inget problem. Om man använder liknelsen att kroppen - inte människan - är en bil så tycker en del förare att det är roligt att meka med bilen. De trivs inte om den har en rostfläck här och där eller om motorn går dåligt. En del tycker att en Porsche är snyggast. Andra tycker att en folkvagn är snyggast. En del föredrar det senaste och snabbaste. Andra föredrar en gammal, personlig rishög. Många är helt ointresserad av bilar.

Jag tycker inte att diskussionen egentligen handlar om intressen eller smak.

Problemet är vad som händer när fler och fler människor tror att de måste banta för bli omtyckta. Många tror idag att de måste åka Porsche för att inte bli föraktade.

Många som bantar tror att man kan avgöra vem som kör bilen beroende på hur den ser ut. Desto finare bil, desto piggare, ansvarigare förare. Desto större mage, desto latare, oansvarigare människa. Självklart är många, i alla fall äldre, så väluppfostrade att de inte pekar och skrattar. Utåt tycker alla att feta människor också är människor. Men många ytliga människor undrar tyst hur man kan vara så svag. De är fascister fast de inte vet om det. De vet vem en människa är enbart på utseendet. De tror på fullt allvar att feta eller överviktiga människor inte skadas av en bortvänd blick. Eller en föraktfull blick bakom ett låtsat leende.

En del väljer att klandra företagen som profiterar på detta för utvecklingen. Många företag erbjuder produkter som människor verkligen behöver. Andra företag skapar ett behov. Det är ju så kapitalismen fungerar. Ingen behövde en DVD-spelare på 50-talet. Idag kanske en del är ledsna för de inte har en. Det beror oftast på att företag i sin marknadsföring försöker visa att DVD-spelare är en livsstil. Man blir lycklig med en DVD-spelare. Många tycker bara att det är kreativ marknadsföring. DVD-spelare är kanske inget bra exempel. Bilar är ett bättre exempel.

På samma sätt försöker vissa företag visa människor att det är en viss livsstil att vara smal. Man blir lycklig av att vara smal. Många människor börjar banta för att bli människorna i reklamen. De mår dåligt så länge de inte når dit. Sedan förstår de inte hur andra kan vara så dumma att de inte vill vara lyckliga.

Så visst kan man belasta massmedia och företag för utvecklingen. En del kanske far illa av att se rangliga supermodeller eller bantningsreklamer. Men detta gäller kanske framför allt unga. Många äldre tänker ju - eller borde tänka - självständigt. De tar massmedias bantningspropaganda och företagens reklamer för vad det är. De kan också själva avgöra hur mycket motion de behöver.

Människor kommer kanske alltid ha svårt att ta människor för vad de är. En del dömer andra till exempel efter hur mycket de läser eller vad de läser. Det blir ofta bortvända blickar eller föraktfulla blickar bakom låtsade leenden om någon läser fel böcker. Vi skadar varandra daligen i olika sammanhang genom att ge varandra mindervärdeskomplex och dåligt självförtroende. Det kanske är oundvikligt om man vill hävda värdet av sina intressen och sin smakuppfattning. Ofta vill man kanske väl när man tror att andra kommer att gilla det man själv gillar. Jag är inte heller säker på att samhället skulle bli trevligare om vi slutade stå upp för våra intressen eller vår smak.

Men en sak är helt säkert: om förståelsen stannar vid ytan så blir det inte trevligare. Om vi tror att vi bara genom att titta på en annan människa kan avgöra vem han eller hon är har vi problem.

Ytliga människor skadar andra innan de ens kommer till tals om sina intressen eller sin smak. Det är väl vad man kallar fascism.

Av Henrik Hermansson 30 okt 2001 15:28