Jag pallar inte mer!

Det finns en gräns för hur mycket elände en människa orkar ta in. Runt omkring mig möter jag människor som har tappat orken, och som istället för att stanna upp och reflektera jagar runt i ett allt mer rasande tempo. Själv går jag stundtals omkring med en malande känsla i magen, en känsla som frammanas av svarta rubriker innehållande krig, korruption, olyckor och mänskligt lidande. Det verkar aldrig bli någon tid över att glädjas.

Nyhetsredaktionerna jagar nästa katastrof, nästa våldsdåd, nästa tragedi och väderpresentatörens leende blir ett stelt försök till kompensation. Jag vill tro på framtiden, jag vill utvecklas och jag tänker inte ge upp, men jag kommer ändå inte ifrån den tomhet som fokuseringen på eländet väcker.

Det beständiga finns inte, och har kanske aldrig funnits, men tryggheten flyttar sina gränser och ställer mig utanför. Det jag vill blir istället en kamp för själslig överlevnad.

Jag anser mig vara en positiv människa som mestadels lyckas se möjligheterna, men jag måste ändå motvilligt inse att det känns som min gräns håller på att sprängas. Det föder en sorg som begränsar och förlamar. Allt som kan liknas med handlingskraft blir det planlösa irrandet och den oförlösta gråten sätter sig i vägen som en bromskloss.

Det går inte att översätta "lyckan" med en publicerad bok, eller ett framträdande inför 10 000 entusiastiska åhörare, eller att ständigt synas på bild, eller en miljonvinst. Jagandet efter bekräftelse tycks ligga i "görandet" istället för i "varandet". Men det krävs något större än det, något mer hållbart som inte är beroende av omgivningen; en inre känsla av trygghet och tillit.

Frågan är vart vi är på väg och hur vi ska kunna stanna lavinen innan den begraver oss i otillfredsställelse och uppgivenhet. Och jag kan inte låta bli att titta på min nioåriga son och undra vilken värld han kommer ärva efter mig.

Jag lovar er: Jag har inte gett upp, men jag kan inte förneka min kropps reaktioner och mina känslors budskap om att det måste till en förändring. Jag vill leva, skapa relationer och utvecklas, inte bara överleva från den ena veckan till den andra.

Av Per Poulsen 30 okt 2001 10:26