Om utomparlamentariska metoder

Jag vill verkligen inte uppmana eller förespråka utomparlamentariska metoder, såsom plankning, stenkastning och liknande saker. Däremot tycker jag det är jävligt trist att folk blundar för de verkliga problemen och orsaken till varför dessa metoder uppkommer. Det är alldeles för enkelt att kalla dem som sysslar med dessa metoder för ligister, pubertala ungdomar, snåljåpar med mera.

Utomparlamentariska metoder är effekter av att en liten upphöjd minoritet fattar beslut som i värsta fall förtrycker en maktlös folkmassa. Det är lätt att fatta beslut för dessa, men det är väldigt mycket svårare att protestera eller riva upp beslut som skadar människor. När man vill visa sina åsikter genom att demonstrera och visa makthavarna sina åsikter och de inte ens är medvetna om att det förekommer demonstrationer är det inte så konstigt att frustration utbryter och att inte speciellt konstigt att alla inte håller sig lugna.

Det är inte heller konstigt att folk börjar tjuvåka när deras ekonomi börjar hotas mer och mer. Det handlar varken om snålhet eller avundsjuka utan bara om ett värdigt liv i ett land som har råd med en betydligt högre standard för hela samhället och även dess fattigaste medborgare.

Jag har själv svurit över utomparlamentariska metoder många gånger och vill inget hellre än att leva i ett samhälle där sådana inte förekommer. För att detta ska vara möjligt kan man inte betrakta dessa som begår dessa gärningar som onda, korkade eller våldsamma ligister och försöka bura in så många man kan. Detta löser inga problem på lång sikt utan göder bara motsättningarna alltmer och ökar riskerna för nya utomparlamentariska metoder.

För flera månader sen, innan händelserna i Göteborg, läste jag i Metro att SÄPO såg veganer som ett hot mot rikets säkerhet; ett minst lika stort hot som nazister. Ska man skratta eller gråta? Vad tror de att de åstadkommer med den synen på folkgrupper som knappast utgör något seriöst hot mot vårt land? Resultatet ser vi redan. Ökade motsättningar och starkt ogillande eller i värsta fall hat emot dessa grupper och där stannar det.

Självklart ska man inte strunta i att ingripa om någon använder olagliga metoder, men vi borde kanske väldigt mycket oftare ställa oss frågan varför detta händer.

Varför finns det folk som stödjer en nazistisk ideologi? Vad kan vi göra för att förändra deras tankebanor? Är alla nazister ute på stan och dödar utlänningar? Beror deras val av ideologi på något speciellt? Den sociala miljön de växte upp i? Kan vi göra något åt det? Kan vi göra något mer konstruktivt än att sätta dem i fängelse och hänga ut dem i massmedia? Varför är vissa veganer så våldsamma? Är de bara omogna och korkade? Vad har de för ideologi? Är det något i deras ideologi vi bör tar till oss trots deras metoder? Varför slutar allt fler med att äta kött? Är det bara en trend? Är det okej att äta så mycket kött som vi gör idag? Vad innebär detta för resten av världen? Det finns många frågor vi aldrig ställer oss eller tar itu med. Istället har samhället den synen att man burar in dem och tror att detta ska avskräcka liknande folk och få dem byta åsikter.

Militanta veganer som bränner byggnader och utför andra utomparlamentariska attacker har jag länge fördömt, och trots att jag inte själv är vegan så har jag haft den åsikten att de varit mer eller mindre korkade och förstört fredliga veganers anseende.

Nyligen har jag dock insett att man inte kommer nånstans om man inte försöker förstå varför människor beter sig som de gör. Det måste finnas andra svar än att de är korkade. Är man vegan av det skälet att man anser att djur har exakt lika mycket värde som en människa och att det är stort fel att döda dem så är det ju klart att man ser djurfarmar som en slags koncentrationsläger. Självklart väntar man inte då på att övertyga en majoritet av det svenska folket för att sedan få dem påverka politiker att inse att det är just koncentrationsläger och inte djurfarmar. En process som skulle ta flera år, om den ens skulle lyckas. Här gäller det för personer med den ideologin att rädda liv. Det är inget man kan vänta flera år med. Det måste göras nu. Hur hade det sett ut om vi haft ett mänskligt koncentrationsläger och skulle haft en folkomröstning om vi skulle stoppa dem eller inte? Själv har jag svårt att se djurfarmar som koncentrationsläger och jag skulle lätt kunna säga att jag hellre skulle valt en parlamentarisk väg i den frågan, men det löser inte de problem som finns idag.

Att bura in dem som begår dessa brott är inte heller en långsiktig lösning. Kanske har de en galen filosofi som vi måste försöka göra något åt att förändra, kanske har de något viktigt i sina idéer som vi borde ta oss till av och därmed få dem mindre frustrerade. Kanske en kombination av dessa två saker.

För att i framtiden slippa dessa trista och obehagliga utomparlamentariska metoder så måste vi arbeta för en demokrati där detta inte behövs för att få folk att reagera och vakna upp. En demokrati där en minoritet inte kan förtryckas och där en minoritet får komma till tals och bemötas på ett värdigt sätt.

Vad jag vet har vi fortfarande åsiktsfrihet i Sverige. Dessvärre är det bara de starkaste och massivaste rösterna som hörs och det får ibland andra lida för. En demokrati som inte bara ser till att majoriteten har ett acceptabelt liv utan att alla har ett acceptabelt liv. En demokrati där vi lyssnar på de som protesterar och tar till oss det de säger istället för att bura in dem och avfärda dem som dumskallar. Detta liknar mer medeltiden än 2000-talet.

Eftersom minoriteter fortfarande förtrycks och ignoreras så kanske dagens form av demokrati inte funkar så bra ändå? Majoriteten har inte alltid rätt och vad som är bäst för en majoritet av befolkningen är inte nödvändigtvis bäst för hela befolkningen. Minoriteter förtrycks fortfarande, därifrån föds de utomparlamentariska metoderna.

Av Tobias Jeppsson 26 okt 2001 14:02