Pärlstim

Ännu en pärla, färgstark, på ett armband,
hårt knutet, runt en arm, stilla hängandes, på en man.
En arm som svingar ett slag mot varje bästa vän, för att hävda en brutalitet som bara finns, som...
bara hör till.
En man som visar sig själv iklädd läderboots, två dagars skäggstubb och verktygslådan i högsta hugg.
Men vad snickarbröderna på timmerverket inte vet är att längst ner i lådan under skruvmejselpastej och spiksylta ligger en liten, liten, pytteliten, knappt synlig pärla.
Vad yuppiekompanjonerna på kontoret inte har en aning om visar sig i form av högklackat och aftonklänning när ingen ser.
Vad gubbarna på macken inte har sett är den rosa dagboken med ett hjärtformat lås som ligger och pulserar i ett unket skåp längst bak i korridoren.
Längst bak i korridoren bredvid bänken där han brukar sitta och gråta när alla har gått hem.
Varje tår blir till en pärla, hatande mot dem som visste hur han skulle vara, på varje armband, vars gummiband han spänner för att skjuta ner varje moralkaka, på den arm som har sparat ett slag.
Ett slag till den som bestämde just
hur manlig han skulle vara.

Av Navid Modiri 25 okt 2001 11:58