Kulturen; mer politisk idag än på sjuttiotalet?

Då: Carl-Johan De Geer ställer ut en tavla på ett Stockholmsgalleri med motiv på en brinnande svensk flagga och ordet kuk skrivet tvärsöver.
Idag: Rapparen Ken uppmanar sina fans att storma slottet och våldta kungabarnen. Trots att det är mer än trettio år mellan de två händelserna och världen ser annorlunda ut, är likheterna slående. Ungt, argt, kaxigt. Mot det etablerade samhället.

Det politiska sjuttiotalet
Det finns även flera paralleller man kan dra. Då, på sjuttiotalet, slogs Grupp 8 för kvinnornas rätt och uppmanade dem att kasta bh:n. För något år sedan slog Feven igenom med låten Bränn bh:n. Då diskuterades reklamens negativa påverkan på folket. Idag är boken No Logo en försäljningssuccé utan like. Då demonstrerade stora grupper mot Vietnamnkriget, idag hålls stora manifestationer mot kriget i Afghanistan... Listan kan göras mycket längre. Men är det överhuvudtaget fruktbart att göra en jämförelse mellan sjuttiotalets politiska kultur och dagens? Går det överhuvudtaget?

Birgitta Hahn var en av de unga, radikala under sjuttiotalet. Tillsammans med Carl-Johan De Geer och åtta andra konstnärer startade hon textilgruppen 10-gruppen 1971.
- Att jämföra dagens kultur med sjuttiotalets är nästan omöjligt. Allt var annorlunda då. Hela samhället var radikalt, det fanns en gemensam rörelse i hela världen som slogs för de förtryckta. Idag upplever jag att det är fler grupper som rör sig parallellt och vid sidan av varandra, fast de i Göteborg kanske samlades under ett stort paraply. Dessutom tycker jag att dagens politik inte handlar så mycket om kultur.
- På sjuttiotalet gick kultur och politik hand i hand. Vi var alla borgarbarn av sextiotalet som gjorde revolt mot det etablerade borgerliga samhälle våra föräldrar tillhörde. Vi samlades i grupper och kollektiv, alla från olika kulturella kretsar umgicks tillsammans - skådespelare, textilkonstnärer, musiker, filmare, ja alla.

Den "folkliga" konsten
"Konsten åt folket" löd parollen på sjuttiotalet. Det handlade om att producera konst som nådde ut till de stora massorna. Det skulle vara billigt och lättåtkomligt. Affischkonsten växte - politiska budskap fördes ut genom formgivna affischer och plakat. Mot denna bakgrund startade 10-gruppen sin verksamhet, liksom så många andra grupper och kollektiv under denna period. De ville skapa snygga mönster till ett billigt pris som kunde köpas av folk i allmänhet. För att hålla priserna nere lät de producera sina tyger industriellt. Den första butiken/ateljén låg i de gamla Klarakvarteren, en före detta porrbutik som var billig i hyra.
- Det var oerhört vanligt under denna tid att man samlades i grupper - teatergrupper, musikgrupper, textilgrupper och så vidare. Det var ett sätt att bli starka. Idag har attityden ändrats. Det är mer av attityden "ensam är stark".

Unga, radikala
Om det var den unga borgerliga konstnärseliten som var den förändrande kraften i samhället på sjuttiotalet, så tycks det idag vara den 2:a generationens invandrare som står för den nya radikalismen. Hiphop-kulturen och förortsromantiken. Det politiska budskapet är tydligt. Förorten har blivit 2000-talets kulturella centrum.
På 70-talet var Moderna Museet ett levande museum, med massor av happenings och installationer. Det fanns en stor avdelning för barn, där de kunde måla sig i kroppsfärg medan föräldrarna tittade på konst.
- Idag är Moderna Museet stelt och monumentalt. Jättetrist, menar Birgitta Hahn. Det är uppenbart var kulturen blommar idag: i de södra förorterna. The Red Line. Där sker festivaler, happenings, dans- och musikevenemang. Inom kort invigs Botkyrkas nya konsthall. Kanske kommer den att bli som 70-talets Moderna: en mötesplats för den nya unga, radikala konstnäreliten. Men är kulturen mer politisk idag än på sjuttiotalet? Det går inte att göra den jämförelsen.

Av Agneta Liljeqvist 25 okt 2001 10:43