Inte många klarar att dra i sig en halvliter 95:a

Det som är lite udda i den meningen är nog inte att klockan är halv fem eller att jag dricker alkoholhaltiga drycker vid den tidpunkten, utan att jag dricker något som är enormt sliskigt, sött och klibbigt.

Men faktum är att det är riktigt gott, det enda sliskiga som jag kan komma på är riktigt gott. Man får insulinkänning efter 50 gram. Man mäter alkohol eller vad som helst i gram här i Ryssland. Vill man köpa en Coca-cola - vilket jag inte gör, eftersom det är för sliskigt - kan man få en 500g Cola. Ska man ha en sup i en bar beställer man "sto gram", hundra gram vodka eller konjak eller nåt. Konjak är vanligare än whisky här. Kanske för att de gör så vansinnigt god konjak. Och den är ännu relativt billig. Virre och öl hör ju lite ihop, alltså tillverkningsprocessaktigt, och ölkulturen i det här landet är god nu, men för fem år sedan kunde inte ens Faluns mest nedgångna A-lagare ha druckit den godaste ölen utan att kasta upp när lukten nådde näsborrarna. Utan antabus. Vetenskapligt bevisat. Har frågat honom själv.

Att A-lagarna här - halva landets manliga befolkning - ändå drack bevisar att de är i en helt annan division, precis som på en gamla goda tiden även hockeylaget var i en annan division, alltså.

Saker och ting har förändrats. Främst på grund av rysk alkoholpolitik, som, måste jag säga, skiljer sig oerhört från andra länders. I Sverige är det förbud. Och förbud. Här fungerar inte sådant, Sibirien är för stort att gömma brännare i, så istället för att försöka förhindra folk att dricka ser man till - med benägen hjälp från finska och danska bryggerier - att ölen blir godare, men till samma priser som innan. Sedan höjer man skatten på alkohol, förbjuder alla butiker som man inte kan gå in i - kort sagt, alla kiosker - att sälja vodka. Lätt att kolla för snutarna, "mosor", alltså "soporna", som man säger här. Och att muta funkar inte, blir för dyrt att muta så många snutar. Vissa marknadsknallar säljer än, men de måste ha en kille som kollar efter polis hela tiden, och en ouppmärksam kund kan sätta dit dem. Mest bara 96-procentig som säljs så, numera. Lite mindre lätt att få tag på, alltså. Följden blir att man dricker alkohol, men i form av öl, eftersom det går att få tag på mycket lättare och ganska billigt.

För fem år sedan satt gubbarna, och grabbarna på tåget med en flaska stolle eller en 33:a burk Aslanov och sörplade rent, nu har de en halvliter Baltika öl i handen istället. Finns förresten nio olika Baltika, de flesta rätt bra, allt från alkoholfria till mörka och veteöl och ett missfoster på nio procent.

Vill man ha lite lokalfärg på sin öl kan man fortfarande be att få en "yorszh", till exempel "pidjisat" gram", femti gram. Detta är en "mört", öl som de häller vodka i enligt begäran. Fast även ryssarna börjar tycka det är mer och mer pinsamt att dricka mört.

En lite cool grej som nästan är synd att den är borta; staniolförpackningen med sto gram Rysskoe vodka. Typ en liten yoghurtförpackning. Fyra rubel, eller fyratusen på den tiden. Slit folien och svep. Halvbisarrt.

Saker har förändrats här, till det bättre, trots allt. Första veckan jag var här för ett stort antal år sedan kom jag som storögd 20-åring in på "Svarta marknaden", som vi kallade den - och det var ganska svart. Direkt innanför murarna stod en kille i billiga solglasögon och lekte kapitalist. Han höll upp sin rock med båda händer och försökte sälja på oss lite finfina skjutvapen; han hade innersidan på rocken fullbelamrad med pistoler. Strax därefter kom grabbarna med 95-procentig sprit. Det blev förbjudet rätt snabbt, eftersom så många dog när de drack det som vanlig vodka. Inte många klarar att dra i sig ens en halvliter 95:a och andas dagen efter.

Så visst är det förändringar, även om det går långsamt framåt, och inte i så jämn och stadig takt.

Men en sak har inte förändrats. Standarden på hotellet där jag bor. Bodde på samma sylta för sex år sedan. Blev inte sjuk. Denna gången tog det inte lång tid innan nåt gift i madrassen eller "linoleummattan" som inte går att dammsuga, eftersom den följer med munstycket tre dm upp i luften eller gardinerna eller vad det nu var tog knäcken på mig, däckade mig i några dagar och gav utslag över hela kroppen. Fick lufsa iväg till Aptek och köpa stark medicin, en salva som fick mig att krypa på golvet i en halvtimme i riktning mot brandsläckaren, övertygad om att kroppen brann. Men det gick över innan jag hann dit, brandsläckaren är nämligen väldigt långt borta och svår att komma åt. Dessutom har jag inte lyckats räkna ut hur den fungerar, trots kemiteknisk examen. Och hade jag gjort det är jag ganska säker på att den inte fungerat över huvud taget.

Så nu sitter jag och försöker glömma klådan, och framkalla sömnens makter över min kropp. Vanha Tallinn har gjort ett gott arbete, och dessutom tror jag inte datorn gillar elspänningen i det här landet, den börjar alltid lukta lite bränt och surra konstigt efter nån timme.

Hoppas ni inte har det allt för tråkigt i medel-Sverige. Eller allt för bra.

God natt från er källa mitt in the Winds of Change.

Av Jonatan 23 okt 2001 10:03