Strategi för religion, del 2

Det är tydligen inte många som är intresserade av religiösa spörsmål, och det är förvisso ett hälsotecken. Jag fick dock ett kommentar, som föranleder denna artikel. Ungefär: "Hur kan du vilja bli av med religionen, som är sådan tröst för så många?"

Svar: För det första: Vad är en lögn för tröst i längden? För det andra: Lyckligtvis är det sällsynt, men för en bokstavstroende finns alltid möjligheten att kasta sig ut genom ett fönster, i trygg förvissning om att Gud tar emot på lagom höjd.

Långsökt? Vad sägs om självmordsbombare, som glatt går mot martyrdöden för att vakna upp i paradiset? Är det ett problem, eller? Att det är muslimer är bara en tillfällighet, i en annan tid kan det vara medlemmar av den religiösa högern, eller någon annan bokstavstroende sekt, som gör någon vansinnig grej, och varför inte? Deras Gud kan ju åstadkomma allt.

Om man berättar för dem hur Bibeln och Koranen har uppkommit, genom att karismatiska ledare har haft psykoser och misstolkat dem som kommande med budskap från Gud, så kanske man kan så ett frö av sanning, som kan föröka sig, i bästa fall. Det var så lärorna kristendom respektive islam föddes och förökade sig, och varför skulle det inte kunna gå till på liknande sätt nu - vi har en sanning, vi har Internet och andra spridningssätt.

Men det fordras intresse. Varken Klarspråk eller DN debatt har varit intresserade av vad som skulle kunna revolutionera världen och ta bort de religiösa fördomarna som i dag täpper till allt vettigt tänkande.

Av Robert Dahlquist 11 okt 2001 12:07