Slipstvång på tunnelbanan?

Jag är varken syndikalist, kommunist eller ligist men jag kan inte låta bli att uppröras av den torftiga logik som alla kritiker till nolltaxa spyr ut sig. Däremot kan jag mycket väl förstå kritik till kampanjen och den kriminella metoden att inte betala. Nu bestämmer majoriteten, som har en inkomst de klarar sig utan bekymmer på, bestämmer vad som är bäst för dem och även för de som inte har en inkomst man utan problem kan klara sig på. Jag vet att det kan vara svårt att föreställa sig en situation där man faktiskt tycker 500 kronor är enormt mycket; så mycket att man måste vända på varenda slant. Jag vet också att 500 kronor kan kännas som en mycket rimlig kostnad.

Idag är jag arbetslös sedan ungefär en månad tillbaka, men tack vare att jag hade hyfsad lön innan så har jag en rätt okej a-kassa nu. Jag får maxbeloppet, 580 kronor per vardag. Trots detta känns 500 kronor väldigt mycket. Själv är jag lyckligt lottad som inte behöver åka lokaltrafik varje dag, men jag har ändå en månadsinkomst som är högre än vad mångas lön är. För ett par år sen tjänade jag 16000 innan skatt, efter skatt blev det lite mer än 10000. För att ta ett konkret räkneexempel som visar var problemet ligger så tar jag mig själv som exempel då jag tjänade så mycket och arbetade. För enkelhetens skull så låt oss säga att jag fick 10000 efter skatt. Jag har en hyra på 4300. När jag betalat räkningar för TV, telefon, Internet samt det allra nödvändigaste så låt oss anta att det bara hamnar på 700 kronor per månad i genomsnitt. Detta betyder att jag har 5000 kronor kvar att leva på per månad. Pengar som ska räcka till mat, hygienartiklar och liknande saker. Att en tiondel försvinner på reskostnader, kostnader som jag inte kan välja bort, känns ganska ordentligt i plånboken. Tänk då på att det är många som får betydligt mindre över per månad än vad jag fick då. Studenter och låginkomsttagare pratar jag främst om; tro mig det finns faktiskt sådana människor också. Jag har i mitt vuxna liv hunnit med att både leva på existensminimum socialbidrag i över ett år och även jobbat och tjänat 20000 i månaden. Jag vet både hur mycket och hur lite femhundra spänn kan kännas. Det är nästan så att jag önskar att alla skulle tvingas leva på socialbidrag i ett år utan kapital på banken för att förstå hur det är att vara fattig. Men samtidigt kan jag inte påstå att jag önskar någon att leva under sådana ekonomiska förhållanden.

Jag har själv tjuvåkt enstaka gånger när jag haft dåligt med pengar och inte haft lust att betala mer än sexti spänn för att göra ett ärende i stan eller för att hälsa på en vän. Jag åker dock oftast helt lagligt och betalar för mig och kommer fortsätta göra det, men jag kan fullt förstå syndikalisternas kampanj och alla de som tjuvåker.

SL:s Maria Adolfsson skriver "Om du vill förändra finansieringen av SL-trafiken finns det goda möjligheter att arbeta med parlamentariska metoder...". Detta är givetvis inte alls sant. Möjligheterna är knappast goda då det ser ut som det gör idag där höginkomsttagare och medelinkomsttagare bestämmer över låginkomsttagare som tyvärr inte är i majoritet och därför aldrig kan påverka med parlamentariska metoder. Möjligheterna består i att hoppas på att allt fler blir fattigare för att kunna välja nya hövdingar i samhället. Blir det inte som man hoppats så får man vänta fyra år till på nästa chans. Det är knappast märkligt att folk då tar till utomparlamentariska metoder då inget annat fungerar och då man känner sig hotad av att ens nästan obefintliga ekonomi stryps åt allt mer och mer. Det är en metod som är olaglig och som ger bieffekter, men tyvärr enda sättet att få folk reagera. Det enda sättet att påverka.

Att en kampanj som planka.nu bidrar till negativa effekter för de som åker lagligt är helt sant, men det är tragiskt att många stannar sin tankebana redan där. Anledningen till att en sådan kampanj nu dragit igång är ett starkt tecken på att något är väldigt fel. Folk som måste vända på varenda krona struntar man helt i och kallar brottslingar, men säg mig då vad de har gjort för fel? Vad har de gjort för att förtjäna detta ekonomiska förtryck? En av de torftigaste motargumentationerna lyder i stil med: "Varför ska man betala för andra som åker kollektivt när man inte själv gör det?".

Ska vi ha någon chans att följa Kyoto-avtalet som bara är ett pyttelitet steg mot det som behövs göras för att förhindra en klimatkatastrof så bör vi främja kollektivtrafiken och inte den dyra biltrafiken som i sig kostar mängder i form av vägar. Detta finansieras enbart av skattemedel. Hey! Har ni sett några fattiga ensamstående mammor med tre barn och utan bil klaga över att de måste betala skatt för de som har bil och använder dessa vägar som ständigt byggs ut och måste underhållas?

I stort sett alla är beroende av kommunikation av någon form för att ta sig till jobbet. En majoritet använder den kollektiva trafiken och det är inte mer än rätt att man betalar för den i proportion till sin inkomst, alltså genom skattemedel. Detta reducerar som sagt kostnaderna för spärrvakter, kontrollanter och all administration som ligger runt detta.

Skattefinansiering av lokaltrafiken är alltså inte bara en rättvisefråga utan även en miljöfråga. Att tjuvåka behöver inte betyda att man är snål, utan det kan faktiskt vara så att det slår väldigt hårt mot ens ekonomi, även om det är svårt att förstå för de flesta. Denna fråga gäller för övrigt inte bara i Stockholm utan i hela landet.

Om det fortfarande är någon som tycker att det jag skriver är väldigt fel så vill jag hemskt gärna ha ett debattsvar. Mest intressant vore att få ett svar från någon politiker från det borgerliga blocket som varit med och beslutat om finansieringen och hur tankegångarna gått, för jag kan inte förstå och jag tror man tänkt väldigt fel.

Av Tobias Jeppsson 11 okt 2001 09:33