Jag - en kändis!

Jag vaknar till ringklockans signal. Försöker somna om men det går inte. Jag går upp och ser på klockan. Den står på kvart över två på eftermiddagen. Jag känner hur en förkylning börja smyga sig på. Jag borde kanske inte haft på mig den gula paljettjackan på festen natten innan? Efter att ha nästan halkat på all den reklam som brevlådan spytt upp sätter jag mig i soffan. Bläddrar igenom posten som kommit. Varför verkar det bara komma räkningar till min adress? Det som förbryllar mig mest är dock hur jag på något sätt alltid får fram pengarna till mitt liv. Men nu verkar det faktiskt kört. Jag lägger mig ner med en kudde framför ansiktet. Jag har visat mig precis överallt och fortfarande har inget TV-bolag hört av sig. Jag försöker bli känd! Men hittills har det inte fungerat. Till slut slår det mig som en blixt från en väldigt klarblå himmel. Jag måste ändra taktik! Jag måste vara på rätt plats vid rätt tidpunkt för att bli upptäckt. Herregud, jag är ju ämnad att bli känd! För om någon från TV ser mig kommer de ge mig!

Men hur ansöker jag om att bli känd? Finns det något formulär som jag kan fylla i? Var skickar jag min CV blandat med en meritförtecking på alla mina kroppsliga operationer någonstans? Men framförallt vilket är det snabbaste sättet till berömmelse så också jag kan spy ner en framsida på en skvallertidning. Jag blir plötsligt förvirrad och måste söka mig ut i den friska luften. Efter ha försökt öppnat balkongen men fått ge upp då handtaget rostat sönder sätter jag mig ner. Jag känner mig nu redo att låta min hjärna arbeta som aldrig förr.

Jag börjar sålla bort möjligheterna till att nå framgångens sötma. Mina kunskaper inom musiken är det första som faller bort. Trots flera försök att lyfta dansgolvet på den lokala karaoke-baren har gästerna suttit deprimerande stilla. Nästa möjlighet som faller bort är för tillfället med stark betoning på för tillfället teatern och filmernas värld. Jag har varit på varenda uttagning som de stora bolag annonserat om men ännu har inget filmbolag nappat på min moderna tolkning av Marlon Brandos Gudfadern.

Jag har även flera gånger ringt in och frågat ifall de tappat bort mitt nummer då de inte hört av sig. Jag försökte även vinna en tävling där första pris var en gratis resa till Hollywood. Eftersom jag är ämnad att bli känd så blev jag förvånad då jag ett par månader senare fick läsa om någon annan som vunnit. Men min väg till stjärnorna skall väl helt enkelt inte vara lätt? Så när allting för tillfället misslyckas vad gör jag då? Jag vänder mig till blivande b kändisars första hjälpen, dokusåporna!

Med förundran i blicken och helt varm inombords ögnar jag igenom TV-tablåerna för den kommande veckan och finner där paradiset! Där står de alla uppspaltade bredvid varandra på bästa sändningstid: krogen, huset i ödemarken, little sister och alla de andra. Jag blir så uppspelt av min nu närliggande framgång att jag bara är tvungen att ta en del av mina resterande matpengar och gå ut och köpa skvallertidningar för alltihop. Väl hemma sitter jag som ett barn som precis fått leksakskatalogen och inandas framgången, glamouren som skvallertidningarna förmedlar.

Nu när jag är ämnad att bli känd och berömd hur kan jag då försäkra mig själv att ingen annan tar min redan ingjutna plats bland stjärnorna? Jag uppfyller ju alla krav på vad som krävs för att nå toppen. Jag är fantastisk som person, det säger alla som fortfarande umgås med mig. Jag har heller aldrig haft några som helst problem att skaffa en flickvän. De dras helt enkelt till min utstrålning. Jag tror helt ärligt att inte en enda har gått ifrån mig och inte fått ett bestående intryck. De kommer kanske inte alltid tillbaka men det är antagligen för att de är nervösa för att bli tillsammans med en blivande kändis. De kanske tror att jag kommer lämna dem när jag väl blir känd. Men då känner de inte mig! Jag kommer lämna dem långt innan dess! Jag kan ju inte vara tillsammans med någon som inte är som mig själv, känd!

Jag är nu så pass upphetsad att jag inte längre kan sitta still. Jag börjar gå rastlöst omkring i lägenheten nynnande på musiken till en av såporna. Jag fastnar självklart helt utan anledning framför spegeln. Där kommer jag på mig själv stående helt stilla och bara beundra min kropp. Jag är inte bara smart utan även så snygg! Jag är nöjd med faktiskt allting i mitt utseende. Jag kanske fick ta pengarna som skulle gått till att köpa en bil och lagt de alltihop på någon justering här och där men det var väl investerade pengar. För när jag sedan blir känd kommer jag kunna köpa vilken bil som helst!

Jag ser ut genom mitt fönster och ser samtidigt min bild på löpsedlarna: "Snyggingen från TV som är nattlivets kung". För min dag kommer bli min natt. Jag har redan alla egenskaper som krävs för att bli en kändis som lever ett ständigt påpassat uteliv. Jag kan dricka som få, är inte rädd att visa mig själv. Jag älskar att klä mig så alla kan se mig. Jag kanske har blivit portad på ett par ställen på vägen till framgång men det spelar ingen roll. För efter min medverkan kommer anbuden bara hagla in och varenda disco kommer vilja ha mig som glamourspridande jetset kändis.

Det enda som gör mig orolig är om min rätta personlighet verkligen kommer fram i en dokusåpa. Det är viktigt för mig att folk förstår vem jag är. Jag kommer vara lika blygsam som alltid. Jag vet redan nu att jag kommer vara tittarnas favorit. Alla tjejer som suckande kommer lägga handen på sina TV-skärmar och alla killar som försöker kopiera min gångstil. Jag har heller inget emot det om jag finner en snygg tjej och har sex med henne framför kamerorna. Jag ser heller inget fel i att gå naken omkring med kamerorna påslagna. Jag har ingenting att dölja, se på mig! Jag har redan repeterat varenda rörelse hemma. Jag fick dock tillfälligt avbryta min träning då hyresvärden klagade på att jag skrämt grannarna.

Vad händer om jag inte vinner? Om jag mot all förmodan inte skulle vinna tävlingen har jag förhoppningsvis fått så mycket utrymme i rutan att jag kan fortsätta min utstakade väg mot toppen. För utrymme det tänker jag få på ett eller annat sätt. Om det så skall krävas att jag slår någon på käften eller bajsar på kameraobjektivet!

Med skälvande händer och bultande hjärta skriver jag till slut min ansökan till en ny dokusåpa som skall börja sändas till våren. Jag skickar med bilder på mig själv och för säkerhets skull äevn bilder där jag både har och inte har någon tröja. Jag skriver om mina framtidsplaner och min personlighet. Till slut slickar jag varsamt igen kuveret. Jag lägger det på brevlådan och väntar med att gå tills jag sett hur brevbäraren tömt brevlådan med mitt brev.

Förväntansfull springer jag tillbaka till lägenheter och påbörjar förberedelserna för min framtida karriär. Jag skaffar mig en extra telefon så jag alltid är tillgänglig när TV-bolaget ringer. Jag har till och med gett ut mina föräldrars telefonnummer så jag alltid är anträffbar. Jag behöver nämligen spendera en del tid med dem och övertyga dem att jag praktiskt taget är både känd och rik. Samtidigt behöver jag pengar till den nya silvriga sparkdräkt jag spanat in. Jag ser en sista gång på klockan innan jag går och lägger mig. Snart har TV-bolaget min ansökan. Snart kommer telefonen börja ringa, snart...

Av Tomas Engman 11 okt 2001 15:10